Nästan alla artiklar i Folkbladet

Dräktig noshörning föder om fjorton månader - ett scoop.

Röster från Östergötland. Så tycker amerikanska östgötar om valet.

Läsecirkeln Läslust

En hobby-smed från Vikbolandet

Oviss tid för anställda på Hellmer

Skräckfilm i Vrinnevi-skogen

Obama får hjälp från Norrköping

Midsommar på andra sidan Atlanten

Läs om när vi firade midsommar i Cary, North Carolina.

http://www.folkbladet.se

Obama får hjälp - från Norrköping

Läs min artikel om Maria Gimbro från Greensboro på www.folkbladet.se

Finanskris

Den här finanskrisen går mig på nerverna. Vart är USA på väg? ...och världen? Det ser riktigt illa ut... Hur tänkte de som röstade ner krispaketet?

Cataloochee Valley och Stinas björnfrossa

Öga mot öga med en björn i skogen är jag inte så tuff. Om jag ändå hade haft en kamera tänkte jag när jag hade slutat skaka. Vad gör man när man möter en björn? Jag ställde mig bakom ett träd. Sedan la jag benen på ryggen.

Efter alla turiststinna platser längs Blue Ridge Parkway hamnar vi i en dal där inte ett enda affär finns. Här finns faktiskt inte ens en restaurang i sikte. Det är vi, solen och naturen.

Catalochee Valley i Great Smoky Mountains beboddes först av native americans, indianer, innan de vita nybyggarna hittade hit. Än idag är det en orörd plats och de enda spåren av bebyggelse är de gamla hus som nybyggarna lämnat efter sig. Här finns ett bevarat träkapell, the Palmer Chapel, en skola, Beech Groove School och olika familjers hus. Ingen människa bor längre i Cataloochee Valley utan husen står öde och är öppna för besökare. Varje år anordnas en stor återträff för ättlingarna till de första nybyggarna.

I september fram till oktober är det parningstid för kanadahjortarna eller vapiti som de också kallas. De är nästan lika stora som älgar men har horn som renar. I Nordamerika kallas de elks. Moose är vår älg som bland annat finns i Alaska och Kanada men inte i Great Smoky Mountains. Kanadahjortarna var förr vanliga i de här trakterna innan de jagades ut. Nu har man planterat in en ny stam med trettio djur från Kentucky och trettio djur från Kanada och de verkar trivas och förökar sig. Vårt första möte med en vapiti är konstiga läten och ljud från skogen. En stor hanne gnider hornen mot ett litet träd. Spännande tycker vi som inte vet vad vi har att vänta.
Vi fortsätter mot skolan och vidare mot ett av nybyggarhusen. Det är fantastiskt att föreställa sig hur människorna kunde leva i den här ödemarken. Ingen elektricitet och bara skog och berg omger oss. Alla husen ligger i närheten av den lilla floden som flyter fram genom dalen. Tre ormar ligger ihopslingrade vid vattnet och några hundra meter bort står en vapititjur på ängen och skriker. Han får genast svar. En annan vapititjur utmanar uppifrån skogen. Det är fantastiskt spännande. Under brunsten vill tjurarna betäcka så många damer som möjligt och kämpar stenhårt för varje ko. Under ett gammalt äppelträd står så en vapitiko och äter lugnt på sina äpplen. Hon är anledningen till all ilska mellan tjurarna.

Inget händer på en halvtimme så vi fortsätter i bilen tills vägen tar slut. Därifrån kan man vandra upp till Woody House. Vid det laget har jag tröttnat lite på alla hus så jag fortsätter lite i förväg. Vid ett stort träd slår tanken mig att jag nog borde vänta på de andra som är cirka 150 meter bort i Woodys lilla hus. I exakt samma ögonblick som den tanken slog mig ser jag björnen. Den är mellan 10 och femton meter från mig.

Tack Lennart Hjelm för alla gånger vi har pratat om björnar i Idre. Jag gjorde nästan som du sa. Efter att ha ställt mig bakom trädet, vilket var helt fel, ställde jag mig på stigen igen och backade sakta bort och det var rätt…. Sedan sprang jag för livet och snabbare än Bolt och blixten, jag svär. Inte rätt… Björnen måste ha undrat vad jag höll på med. Som tur var kom den inte efter och sedan var jag i tryggheten hos Nigel och hans föräldrar. De hade också sett björnen och undrat var jag befann mig och försökte varna mig.

Resten av dagen ägnade vi åt att titta på vildkalkoner och fler kanadahjortar men från bilen.

Cataloochee Valley är en fantastisk plats, speciellt under hösten.

Ett litet tips från mig är att du ska läsa på vad man ska göra om man möter en björn innan det händer.

Bensinstopp

Orkanen Gustav ställer fortfarande till bekymmer. Det börjar märkas i North Carolina och Georgia att flera raffinaderier i Texas ligger nere. Radiostationen NPR rapporterar om stora problem i Atlanta men även i mindre städer som Raleigh och Asheville börjar det bli kännbart. Många bensinstationer är stängda på grund av brist på bensin.

I ett land som är så beroende av sina bilar är brist på bensin en katastrof. I Sverige finns ett utbyggt bussnät och i Norrköping är vi bortskämda med både tåg, bussar och spårvagnar. Här är det sällsynt ens med bussar som lokaltrafik. Människor är totalt beroende av sina bilar och i många fall är det bensinslukande stora bilar som Dodge Ram, GMC Yukon eller Jeep.
Folk är desperata efter bensin och köerna till de öppna bensinmackarna är långa. De flesta bensinstationerna är stängda och det gör att de som faktiskt är öppna har ett enormt tryck på sig.
- Vi har sålt en månads bensinåtgång på tre dagar, säger en anställd på en Exxon-station i Asheville. Både BP och Shell på samma gata håller stängt i väntan på leverans.

I Asheville i North Carolina märks den minskade tillgången tydligt. I vissa fall måste polis tillkallas för att hålla ordning på trafiken. Köerna går runt kvarteren och bensinstationernas anställda dirigerar bilarna till de olika pumparna. I Atlanta har det gått så långt att folk följer efter tankbilar och man skickar SMS till varandra för att uppdatera var det finns bensin, uppger radiostationen NPR.
- Vi har inte sett något liknande sedan 70-talet, säger Linda Parker på det lilla hotellet the Lion and the Rose i Asheville. Hennes man Jim ska precis åka och fylla upp tankarna i familjens båda bilar ifall att bensinkrisen kommer att fortsätta.

För mig på semester i Blue Ridge Mountains med en blinkande lampa på instrumentbrädan som säger att jag har mindre än fyra liter bensin kvar är det kritiskt. Det ryktas att det finns öppna mackar utanför Asheville så vi åker dit och hoppas att bensinen ska räcka. Det gör den och vi kan åka hem till Raleigh igen. Dagen efter är det återigen samma visa, fast i området där jag bor. Bensinstatiionen BJ's är stängd men nästa mack har bensin. Nu har vi bensin i båda bilarna och ska inte åka så långt den närmaste framtiden.

Ett eget berg

Tänk att äga ett eget berg. Någon var i alla fall förutseende nog att köpa Grandfather Mountain och utveckla det till ett turistcentrum. Det kostar ca 14 dollar att åka in på området och en slingrande bergsväg tar oss sakta uppåt. På Grandfather Mountain finns ett museum som beskriver North Carolinas djur- och växtliv och det är bra gjort. Här beskrivs björnar, pumor, örnar andra underbara djur. Dessutom finns en liten djurpark där de olika NC-djurarterna finns representerade. Det här är den stora behållningen. En vithövdad örn, bald eagle och en ”vanlig” örn, golden eagle, som inte kan flyga efter jaktskador sitter i varsin inhägnad och ruggar upp sig och skriker ilsket. Det finns dessutom fem svartbjörnar, uttrar och två pumor, cougars. Eftersom jag aldrig har sett de här djuren i verkligheten är det en fantastisk upplevelse och vi stannar länge innan vi åker vidare upp mot toppen av Grandfather Mountain. Det går att åka hela vägen upp men vi parkerar på Trail’s parking och vandrar upp till toppen via Bridge-trail. Det är en lätt led. Utsikten är underbar men vi trängs med många andra människor. En klar dag ska man kunna ana staden Charlotte i horisonten. Vi ser bara turister. Vi undrar om det bor björnar i närheten för längs leden kan man känna en stark, skarp doft. Det kanske bara är människokiss för björnar ser man väl inte häromkring? Grandfather Mountain är värt ett besök, inte minst för djurparkens skull.
Det finns många berg i längs Blue Ridge Parkway så om jag börjar spara nu kanske jag kan köpa ett så småningom.

Efter Grandfather Mountain åker vi till Linville Falls för att titta på ett vattenfall. Det finns flera trails att välja mellan och vi väljer bort den allra enklaste som de flesta verkar gå till. Vi vandrar till två olika utsiktsplatser och är i det närmaste ensamma. Den första utgår från informationscentrets baksida och den andra finns på samma led. Här får vi uppleva tystnad och stillhet. Den andra leden är en riktigt jobbig led som tar oss rakt ner och hela vägen ner till floden. Turen tar cirka en timme med klättring ut på stenar i vattnet inkluderat. Turen är ungefär tre kilometer men rakt ner och rakt upp. Det är härligt att sitta i solen och höra vattenfallet och se små vattenpartiklar sväva i luften. Värt all ansträngning.