Virginia Gold Cup

Virginia Gold Cup är inte bara hästar utan också vackra klänningar, hat contest, hundtävlingar och folkfest. Första helgen i maj går Virginia Gold Cup av stapeln. Det är hästkapplöpning över hinder, steeplechasing, som lockar tusentals åskådare ut i den vackra Virginia-naturen.

Det tar ca 45 minuter att köra från Washington till banan the Great Meadow nära the Plains. Parkeringsplatsen är redan full av bilar när vi kommer och jag undrar hur vi någonsin ska lyckas hitta tillbaka till vår bil. Överallt ser vi damer och herrar i tjusiga kläder som har dukat upp bord, antingen bredvid bilen eller närmare banan, och äter, dricker och umgås i solen (och blåsten). Vi är på väg till George Mason University Alumni-tält precis bredvid banan där mat och dryck serveras. Det är en social tillställning lika mycket som en hästkapplöpning och en viktig sammankomst för de gamla studenterna. Vi har tillträde genom vår vän Susan som har studerat på universitetet. På andra sidan banan, vid målgången, är huvudläktaren placerad. Vi har utsikt över bergen och den lummiga grönskan. Det yr pollen i luften och ganska ofta hörs nysningar.

I vårt hörn av banan händer det mycket. En häst kommer galopperande utan jockey som ligger avkastad på någon annan del av banan och man försöker desperat fånga in hästen. Den leker katt och råtta. Äntligen lyckas man fånga in hästen och loppet kan börja igen. När hästarna i tävlingen susar förbi i full galopp sprutar jorden och jockeyernas färggranna kläder lyser upp banan. Det finns ingen officiell spelorganisation på tävlingen utan vi satsar mellan oss på våra favorithästar men ingen tur. Samma sak i nästa lopp. På nära håll ser man hur kraftfulla hästarna är. Det är en lång dag med drinkar, mat och reklamjippon. Olika företag agerar sponsorer för de olika loppen.

Förr i tiden var hästarna lika viktiga för transportsystemet och ur den traditionen föddes hästkapplöpningen. Idag är det bilarna som står för transporten och bilarna är inte bara viktiga för transport och som statussymbol här i USA. Vid idrottsevenemang, konserter och dylikt tjänar bilen som bord och man har enorma kylväskor till öl och annan alkohol. Man fäller ner bagageluckan och festen börjar bakom bilen. Överallt ser man folk grilla, dricka öl och äta vid bilen. Jag har sett det på amerikansk fotboll, konsert och nu även på Virginia Gold Cup. Det är lite konstigt men tydligen en del av den amerikanska kulturen. Dagen tar slut och vi åker tillbaka till Washington där vi ska tillbringa söndagen den här helgen.

Biten volontär hos Barack Obama

Idag är jag volontär hos Barack Obama. Vi är fyra som får en snabb genomgång av advokaten Mark från New York. Medarbetare har rest runt till olika stater för att arbeta med kampanjen och ett nätverk av supportrar ser till att de har någonstans att bo under tiden de jobbar på varje plats. Jag träffar Rob som är en student från nordöstra USA som gjort uppehåll i studierna för att jobba heltid med Obamas kampanj. Vi ska jobba i par. Jag och min kollega blir tilldelade en karta och listor över hus som vi ska besöka.

Det har inte gått någon förbi att omröstningen handlar om vem som ska bli demokraternas kandidat i USA. Mitt manus säger så här: I’m going door to door because North Carolina will play a crucial role in determining who will be the next president of the United States...

Systemet här underlättar inte att rösta.

För det första måste du registrera dig. Det är möjligt fram till på lördag den 3 maj. Du måste presentera ett giltigt körkort för North Carolina, en räkning, bankpapper eller student-id med namn och adress när du registrerar dig. För att undvika kaos på själva röstdagen vill Obama-administrationen att så många så möjligt röstar i förväg. För det andra måste du kunna komma ifrån jobbet för att rösta eftersom själva röstdagen är en vardag.

Min uppgift för dagen är att hitta anhängare i ett villaområde i Raleigh och promota möjligheten att rösta före själva valdagen. Till min stora besvikelse är nästan ingen hemma. Jag lämnar informationen ihoprullad mellan dörrhandtagen, att lägga informationen i brevlådan är enligt mitt manus helt förbjudet. Till slut öppnar en kvinna dörren och jag får äntligen berätta om One-Stop Early Vote som som jag ju ska informera om. Hon vet faktiskt inte om vilka möjligheter hon har så vi pratar en stund och kommer fram till att hon trots allt får rösta om hon registrerar sig. Jag tackar och går vidare.

Några fler dörrar öppnas och plötsligt blir jag överöst med påståenden.

- Ja, han väntade ju med att konvertera från islam tills han träffade Michelle och jag litar inte på den mannen, säger en kvinna.

- Jag gillar varken Hillary eller Obama så jag ska nog rösta republikanskt, säger en annan.

Jag säger inget (helt enligt mitt manus) utan går vidare efter att ha önskat lycka till.

Man kan undra över mitt eget engagemang i den amerikanska politiken, jag som inte ens ska rösta. Kommentarer av det slaget gör att det känns helt rätt att engagera sig och sprida information. Ju fler som röstar nu, desto fler kommer att rösta i höst.

Även om det inte är den hetaste nyheten blev jag i slutet av dagen biten av en arg vakthund och tvingades avbryta min dag som volontär. Nu har jag fått intyg från ägaren som säger att hunden är vaccinerad mot rabies. Puh! Jag slapp undan med blotta förskräckelsen, en reva i byxorna och några blåmärken.

Barack Obama i Chapel Hill

Det är måndagkväll och tusentals människor har trotsat regnet för att komma och lyssna på Obama. Chapel Hill är en studentstad i stil med Uppsala och studenterna dominerar framför scenen. De dansar och det liknar en rockkonsert mer än ett valmöte.

Ett liveband med musiker klädda i gula kostymer spelar, en gammal basketstjärna kommer in och talar, en pastor ber en bön och lokala politiker får säga sitt. Vi hinner med tio tysta sekunder för den mördade Eve Carson som var studentkårens ordförande på UNC och ett tal från den nuvarande. Sedan äntrar Obama scenen. Han ger ett ledigt, elegant intryck. Han tackar alla han behöver tacka, är självsäker och målmedveten. Ibland kommer han av sig (bara lite), men hela tiden är han övertygande stark och har en ofantlig karisma. Vid ett tillfälle börjar han säga We know that….… you’re hot skriker en kvinna i hans tankepaus. Det lockar fram ett litet leende.

Tydligt är att hela organisationen är välsmord och varje steg är utstuderat genomtänkt. Ingen får ta med sig banderoller eller planscher utan Obamas egen personal delar ut snygga och passande skyltar som ser lagom hemmagjorda ut. På broschyrerna som delas ut ser man ett stort kristet kors i bakgrunden tillsammans med en bild på Obamas ansikte.

Min känsla är att han förmedlar en stark tro på framtiden. USA har många problem – det finns ingen universallösning men Obama kan kanske ge landet ett hopp om ljusare tider. Men när jag går därifrån undrar jag vad han egentligen sa. Framför allt undrar jag hur han tänker genomföra sina idéer.

Jag blir i alla fall inspirerad till att vara volontär i Barack Obamas kampanj och fyller i ett formulär. Redan dagen efter blir jag kontaktad.