Finanskris

Den här finanskrisen går mig på nerverna. Vart är USA på väg? ...och världen? Det ser riktigt illa ut... Hur tänkte de som röstade ner krispaketet?

Cataloochee Valley och Stinas björnfrossa

Öga mot öga med en björn i skogen är jag inte så tuff. Om jag ändå hade haft en kamera tänkte jag när jag hade slutat skaka. Vad gör man när man möter en björn? Jag ställde mig bakom ett träd. Sedan la jag benen på ryggen.

Efter alla turiststinna platser längs Blue Ridge Parkway hamnar vi i en dal där inte ett enda affär finns. Här finns faktiskt inte ens en restaurang i sikte. Det är vi, solen och naturen.

Catalochee Valley i Great Smoky Mountains beboddes först av native americans, indianer, innan de vita nybyggarna hittade hit. Än idag är det en orörd plats och de enda spåren av bebyggelse är de gamla hus som nybyggarna lämnat efter sig. Här finns ett bevarat träkapell, the Palmer Chapel, en skola, Beech Groove School och olika familjers hus. Ingen människa bor längre i Cataloochee Valley utan husen står öde och är öppna för besökare. Varje år anordnas en stor återträff för ättlingarna till de första nybyggarna.

I september fram till oktober är det parningstid för kanadahjortarna eller vapiti som de också kallas. De är nästan lika stora som älgar men har horn som renar. I Nordamerika kallas de elks. Moose är vår älg som bland annat finns i Alaska och Kanada men inte i Great Smoky Mountains. Kanadahjortarna var förr vanliga i de här trakterna innan de jagades ut. Nu har man planterat in en ny stam med trettio djur från Kentucky och trettio djur från Kanada och de verkar trivas och förökar sig. Vårt första möte med en vapiti är konstiga läten och ljud från skogen. En stor hanne gnider hornen mot ett litet träd. Spännande tycker vi som inte vet vad vi har att vänta.
Vi fortsätter mot skolan och vidare mot ett av nybyggarhusen. Det är fantastiskt att föreställa sig hur människorna kunde leva i den här ödemarken. Ingen elektricitet och bara skog och berg omger oss. Alla husen ligger i närheten av den lilla floden som flyter fram genom dalen. Tre ormar ligger ihopslingrade vid vattnet och några hundra meter bort står en vapititjur på ängen och skriker. Han får genast svar. En annan vapititjur utmanar uppifrån skogen. Det är fantastiskt spännande. Under brunsten vill tjurarna betäcka så många damer som möjligt och kämpar stenhårt för varje ko. Under ett gammalt äppelträd står så en vapitiko och äter lugnt på sina äpplen. Hon är anledningen till all ilska mellan tjurarna.

Inget händer på en halvtimme så vi fortsätter i bilen tills vägen tar slut. Därifrån kan man vandra upp till Woody House. Vid det laget har jag tröttnat lite på alla hus så jag fortsätter lite i förväg. Vid ett stort träd slår tanken mig att jag nog borde vänta på de andra som är cirka 150 meter bort i Woodys lilla hus. I exakt samma ögonblick som den tanken slog mig ser jag björnen. Den är mellan 10 och femton meter från mig.

Tack Lennart Hjelm för alla gånger vi har pratat om björnar i Idre. Jag gjorde nästan som du sa. Efter att ha ställt mig bakom trädet, vilket var helt fel, ställde jag mig på stigen igen och backade sakta bort och det var rätt…. Sedan sprang jag för livet och snabbare än Bolt och blixten, jag svär. Inte rätt… Björnen måste ha undrat vad jag höll på med. Som tur var kom den inte efter och sedan var jag i tryggheten hos Nigel och hans föräldrar. De hade också sett björnen och undrat var jag befann mig och försökte varna mig.

Resten av dagen ägnade vi åt att titta på vildkalkoner och fler kanadahjortar men från bilen.

Cataloochee Valley är en fantastisk plats, speciellt under hösten.

Ett litet tips från mig är att du ska läsa på vad man ska göra om man möter en björn innan det händer.

Bensinstopp

Orkanen Gustav ställer fortfarande till bekymmer. Det börjar märkas i North Carolina och Georgia att flera raffinaderier i Texas ligger nere. Radiostationen NPR rapporterar om stora problem i Atlanta men även i mindre städer som Raleigh och Asheville börjar det bli kännbart. Många bensinstationer är stängda på grund av brist på bensin.

I ett land som är så beroende av sina bilar är brist på bensin en katastrof. I Sverige finns ett utbyggt bussnät och i Norrköping är vi bortskämda med både tåg, bussar och spårvagnar. Här är det sällsynt ens med bussar som lokaltrafik. Människor är totalt beroende av sina bilar och i många fall är det bensinslukande stora bilar som Dodge Ram, GMC Yukon eller Jeep.
Folk är desperata efter bensin och köerna till de öppna bensinmackarna är långa. De flesta bensinstationerna är stängda och det gör att de som faktiskt är öppna har ett enormt tryck på sig.
- Vi har sålt en månads bensinåtgång på tre dagar, säger en anställd på en Exxon-station i Asheville. Både BP och Shell på samma gata håller stängt i väntan på leverans.

I Asheville i North Carolina märks den minskade tillgången tydligt. I vissa fall måste polis tillkallas för att hålla ordning på trafiken. Köerna går runt kvarteren och bensinstationernas anställda dirigerar bilarna till de olika pumparna. I Atlanta har det gått så långt att folk följer efter tankbilar och man skickar SMS till varandra för att uppdatera var det finns bensin, uppger radiostationen NPR.
- Vi har inte sett något liknande sedan 70-talet, säger Linda Parker på det lilla hotellet the Lion and the Rose i Asheville. Hennes man Jim ska precis åka och fylla upp tankarna i familjens båda bilar ifall att bensinkrisen kommer att fortsätta.

För mig på semester i Blue Ridge Mountains med en blinkande lampa på instrumentbrädan som säger att jag har mindre än fyra liter bensin kvar är det kritiskt. Det ryktas att det finns öppna mackar utanför Asheville så vi åker dit och hoppas att bensinen ska räcka. Det gör den och vi kan åka hem till Raleigh igen. Dagen efter är det återigen samma visa, fast i området där jag bor. Bensinstatiionen BJ's är stängd men nästa mack har bensin. Nu har vi bensin i båda bilarna och ska inte åka så långt den närmaste framtiden.

Ett eget berg

Tänk att äga ett eget berg. Någon var i alla fall förutseende nog att köpa Grandfather Mountain och utveckla det till ett turistcentrum. Det kostar ca 14 dollar att åka in på området och en slingrande bergsväg tar oss sakta uppåt. På Grandfather Mountain finns ett museum som beskriver North Carolinas djur- och växtliv och det är bra gjort. Här beskrivs björnar, pumor, örnar andra underbara djur. Dessutom finns en liten djurpark där de olika NC-djurarterna finns representerade. Det här är den stora behållningen. En vithövdad örn, bald eagle och en ”vanlig” örn, golden eagle, som inte kan flyga efter jaktskador sitter i varsin inhägnad och ruggar upp sig och skriker ilsket. Det finns dessutom fem svartbjörnar, uttrar och två pumor, cougars. Eftersom jag aldrig har sett de här djuren i verkligheten är det en fantastisk upplevelse och vi stannar länge innan vi åker vidare upp mot toppen av Grandfather Mountain. Det går att åka hela vägen upp men vi parkerar på Trail’s parking och vandrar upp till toppen via Bridge-trail. Det är en lätt led. Utsikten är underbar men vi trängs med många andra människor. En klar dag ska man kunna ana staden Charlotte i horisonten. Vi ser bara turister. Vi undrar om det bor björnar i närheten för längs leden kan man känna en stark, skarp doft. Det kanske bara är människokiss för björnar ser man väl inte häromkring? Grandfather Mountain är värt ett besök, inte minst för djurparkens skull.
Det finns många berg i längs Blue Ridge Parkway så om jag börjar spara nu kanske jag kan köpa ett så småningom.

Efter Grandfather Mountain åker vi till Linville Falls för att titta på ett vattenfall. Det finns flera trails att välja mellan och vi väljer bort den allra enklaste som de flesta verkar gå till. Vi vandrar till två olika utsiktsplatser och är i det närmaste ensamma. Den första utgår från informationscentrets baksida och den andra finns på samma led. Här får vi uppleva tystnad och stillhet. Den andra leden är en riktigt jobbig led som tar oss rakt ner och hela vägen ner till floden. Turen tar cirka en timme med klättring ut på stenar i vattnet inkluderat. Turen är ungefär tre kilometer men rakt ner och rakt upp. Det är härligt att sitta i solen och höra vattenfallet och se små vattenpartiklar sväva i luften. Värt all ansträngning.

Blue Ridge Parkway och Blowing Rock

Det tar nästan tre timmar att komma till Blue Ridge Parkway från norra Raleigh. Första natten ska vi sova i Blowing Rock men först åker vi norrut för att vandra till ett vattenfall, äta matsäck och munkar från Krispy Kreme Doughnuts. Det är en behaglig promenad och under turen ser vi informativa skyltar om växter och svampar. Inte riktig vildmark, men okej. Naturen och utsikten är fantastisk.

Bergen är blå och lite disiga i fjärran och i skogen finns enorma rododendron-buskage. Maj och juni är bäst för blomningen men slutet av september och oktober är tiden för höstfärgerna. Nu i mitten av september har löven börjat skifta men grönt dominerar fortfarande. Det är kyligt och den stora ylletröjan kommer väl till pass lite senare på eftermiddagen.

Blowing Rock är en turistfälla och om man vill uppleva vildmark och bergens tystnad ska man inte åka hit. Kilwin’s glass finns här (också) och det har fler än vi upptäckt. Kön sträcker sig ut på gatan men fudge- och glassugna människor står ut med att vänta i en halvtimme och det är väl värt att väntas på tycker jag. The Village Café är stängt men det ser också mysigt ut med en liten trädgård och fina bord och stolar utomhus. Internet caféet Tucker’s on the Main har öppet och gör goda cappucino och säljer roliga böcker. Vad sägs om Harold the Farting Dog?

Det lilla hotellet Ridgeway Inn är ganska bra, enkelt och har sköna sängar. Vårt dubbelrum har två sängar som lätt skulle kunna rymma två personer var.

Namnet Blowing Rock kommer från en sägen om en indianflickas älskade som fördes till henne av vinden där hon satt och väntade på honom på en klippa. Det är tveksamt om utsikten är värd 7 dollar per person. Den är gratis på många ”overlooks” längs Blue Ridge Parkway. Vi missar solnedgången eftersom stället stänger klockan 19.00. Istället åker vi till baren the Canyons för att se solen gå ner över bergen.

Vi avnjuter en fantastiskt amerikansk middag på Woodland’s BBQ. En cowboy sjunger country och sextiotalsballader och vi äter chopped pork, coleslaw och fries. Min portion hade kunnat föda fler människor. Bill Clinton har varit på Woodland’s BBQ tillsammans med Jimmy Carter och George Bush d.ä. Stället är rustikt enkelt och en signerad bild med Annika Sörenstam på sitter på väggen.

Nästa gång åker jag inte till Blowing Rock annat än för Woodland’s BBQ.

Läget i USA

På nyheterna rapporteras det hela tiden om USA:s åtgärdspaket för att klara den svåra ekonomiska situationen. Igår gjordes en jämförelse med situationen i Sverige i början på 90-talet på radiokanalen NPR.

(Det var första gången sedan jag kom hit som jag hörde Sverige nämnas i andra sammanhang än golf och hockey i ett nationellt nyhetsmedium. I vår lokala tidning berättades det förvisso om en läkarstudent på Karolinska som suttit inne för mord.)

Det man sa var att åtgärderna sätts in snabbare i USA än vad man gjorde i Sverige och man hoppas att de 700 miljarderna som skjuts till ska räcka. George Bush höll ett blekt tal till nationen i onsdags där han sa att ekonomin inte fungerar men det var ingen nyhet för någon. Till och med republikanerna måste tycka att han är sådär eftersom de inte lät honom delta i sitt konvent. Det var första gången som en sittande president inte deltog.

Är amerikanarna riktigt oroliga för ekonomin? Jo, det är de! För de som ska sälja sina hus är det ett stort dilemma. Man har byggt för mycket och marknaden står stilla och det är nästan omöjligt att sälja hus just nu.

Bör vi vara oroliga för USA:s ekonomiska situation? Det finns ett engelskt uttryck som illustrerar det: När USA nyser blir Storbritannien förkylt. Detsamma gäller för resten av Europa och världen får man anta.

Vad händer i politiken?

John McCains val av vicepresident kom kanske som en överraskning för många. Relativt okänd för många amerikaner har Sarah Palin gjort entré i den amerikanska politiken. Med stormsteg får lov att tilläggas.

Genom att välja den här fembarnsmamman som vid 44 års ålder ska bli mormor och vars lille son snart får en systerson att leka i sandlådan med har republikanerna gjort ett smart val. Hon kan locka Clinton-väljare över på sin sida. Kampen om väljarna har trappats upp. Palin står dock långt ifrån Hillary. Feminism ska inte förknippas med kön, säger Julie Kirshner, från National Organization for Women (NOW) till tidningen Metro och flera andra håller med. Tidningen US Weekly skräder inte på orden. Där står att läsa att Palin är emot sexualundervisning, att hon är abortmotståndare och fadern till dottern Bristols barn, Levi Johnston, säger ”I don’t want kids”. Ett visst mått av tvång in i det stundande äktenskapet mellan de unga tu, anas.

Sarah Palin är Hillary Clintons motsats. Fina ord från en bra talskrivare räcker inte. Sarah Palin är en skrämmande person. Med familjen i fokus ska den här jaktintresserade basketkvinnan jaga röster åt republikanerna. Frågan är om hon blir genomskådad eller om människor köper hennes ideal och värderingar? Familjen Palin är aktiv i kyrkan, tycker om friluftsliv och sport. Det kanske många gillar tillräckligt för att rösta på republikanerna. Tyvärr. Å andra sidan röstas det mer på en presidentkandidat än på en vicepresidentkandidat.

PS. Nigel har tagit den här fantastiska bilden på de två damerna som vi mötte i Great Smokie Mountains. Han har också tipsat om den här länken om Palin och hennes syn på utrikespolitik.
http://www.youtube.com/watch?v=nokTjEdaUGg

Storm i New York

Det har varit mycket prat om orkaner den senaste tiden. Gustav hotade New Orleans och Raleigh hotades av Hanna. Senast var det Ike. Jag åkte till New York för att slippa undan men icke. På lördagen stormade det och regnade hela dagen. Mitt paraply gick till och med sönder.

På söndagen hade stormen dragit över och solen strålade igen. En perfekt dag för ösafari i NYC. En gratisfärja går ut till Governor’s Island som fram till 1995 var i militärens ägo. När ön överläts var det mot ett löfte om att den bara skulle användas till New York-bornas nöjen och fritid. Inga lägenheter eller kontor alltså. Däremot en vacker utsikt över bland annat Finance District, Frihetsgudinnan och fram till den 13 oktober några av Olafur Eliassons ”The New York City Waterfalls”. Under den 8 minuter långa färjeturen hinner jag skymta två av hans vattenfall, gjorda av byggnadsställningar. I hamnen finns ytterligare ett byggnadsställningsvattenfall som skvätter små svalkande vattenpärlor. På Governor’s Island äter jag en glass och tar en tur i en golfbil för tolv passagerare och får öns historia berättad för mig av en guide som säger att golfbilsturen kommer att kosta en bagel och en kaffe. Fast det är gratis, han luras bara. På den här ön togs de inledande samtalen mellan Gorbatjov och Reagan som sedan ledde till murens fall. Frihetsgudinnan är i närheten och nästa anhalt blir Liberty Island med en båt från Battery Park. Många turister trängs och tar bilder på den här gröna symbolen som ser lite sliten ut på nära håll. Den största behållningen är att se alla som försöker få med sina kära på samma bild som gudinnan för ön räcker liksom inte till för att fånga både henne och personerna på ett och samma fotografi.

På Ellis Island finns ett immigrantmuseum som jag snabbt går igenom. Jag skickar en snabb tanke till Vilhelm Moberg som på ett mycket intressantare sätt talar om människorna som kom till New York. Båtresan kostar 12 dollar och då är inträdet till museet inkluderat. I Battery Park är en stor scen uppbyggd för kvällens konsert. Jag strövar vidare och hamnar på Wall Street, ser New York-börsen och sedan the Wall Street Bull. Finance District är mörkt kallt och hotande men storslaget i all sin kyla.

Nästa dag beger jag mig till Empire State Buildning och trängs i en av de längsta köer jag sett. Hissresan ger mig ett lätt illamående för på ett kick åker vi 80 våningar. Sedan kommer en ny kö för att åka de sista sex. Utsikten är spektakulär och jag tycker att det var värt timmen i kön för att se det här. Sedan promenerar jag hela vägen till Central Park, förbi zoo och Metropolitan, upp till East 84th Street, hämtar min väska och flyger hem. Ingen NYC-resa är fullkomlig utan en promenad i Central Park. Borta bra...