Bergen är blå och lite disiga i fjärran och i skogen finns enorma rododendron-buskage. Maj och juni är bäst för blomningen men slutet av september och oktober är tiden för höstfärgerna. Nu i mitten av september har löven börjat skifta men grönt dominerar fortfarande. Det är kyligt och den stora ylletröjan kommer väl till pass lite senare på eftermiddagen.
Blowing Rock är en turistfälla och om man vill uppleva vildmark och bergens tystnad ska man inte åka hit. Kilwin’s glass finns här (också) och det har fler än vi upptäckt. Kön sträcker sig ut på gatan men fudge- och glassugna människor står ut med att vänta i en halvtimme och det är väl värt att väntas på tycker jag. The Village Café är stängt men det ser också mysigt ut med en liten trädgård och fina bord och stolar utomhus. Internet caféet Tucker’s on the Main har öppet och gör goda cappucino och säljer roliga böcker. Vad sägs om Harold the Farting Dog?
Det lilla hotellet Ridgeway Inn är ganska bra, enkelt och har sköna sängar. Vårt dubbelrum har två sängar som lätt skulle kunna rymma två personer var.
Namnet Blowing Rock kommer från en sägen om en indianflickas älskade som fördes till henne av vinden där hon satt och väntade på honom på en klippa. Det är tveksamt om utsikten är värd 7 dollar per person. Den är gratis på många ”overlooks” längs Blue Ridge Parkway. Vi missar solnedgången eftersom stället stänger klockan 19.00. Istället åker vi till baren the Canyons för att se solen gå ner över bergen.
Vi avnjuter en fantastiskt amerikansk middag på Woodland’s BBQ. En cowboy sjunger country och sextiotalsballader och vi äter chopped pork, coleslaw och fries. Min portion hade kunnat föda fler människor. Bill Clinton har varit på Woodland’s BBQ tillsammans med Jimmy Carter och George Bush d.ä. Stället är rustikt enkelt och en signerad bild med Annika Sörenstam på sitter på väggen.
Nästa gång åker jag inte till Blowing Rock annat än för Woodland’s BBQ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar