En helg i New York

New York har puls. I NYC är pulsen - strömmen av taxibilar, människor och restauranger som hela tiden omger dig, påtaglig. Staden vilar aldrig utan lockar ständigt med nya evenemang och händelser. Här finns en uppsjö av klubbar, barer, teatrar, museer och gallerier. Du kan köpa allt du vill, få allt du vill levererat till dörren - middagar, luncher, tvätt, mat från affären.

Här är det dyrt, exklusivt och trendigt att bo. Det är en livsstil som media höjer till skyarna och hjälper till att bygga upp myten om storstaden NYC. Det är the place to be, helt enkelt, tycker många. Manhattan är dock inte på något sätt representativt för resten av USA. Här är det internationellt, hippt och dyrt. Säkert har många New York-bor inte varit utanför stadens gräner på väldigt länge. Staden har faktiskt det mesta.

Hotellet i Tribeca är helt perfekt på grund av närheten till SoHo och Tribeca i sig är en positiv överraskning. Här har Robert de Niro börjat arrangera en filmfestival och det finns många bra restauranger. Rummet är litet men rent och vi sover ju ändå bara där. Vi tillbringar mycket tid i SoHo. Här finns osannolika shoppingmöjligheter och affärerna är en salig blandning av svindyrt till helt OK priser. H&M är en populär kedja i NYC efter vad jag kan se. Det är packat med folk och anses vara mycket trendigt här i trend-Mecka. Här finns svenska Acne, J. Lindeberg, Face Stockholm och WESC. Kul att se att svenska företag lyckas slå sig fram även här. Min favorit är affären Kidrobot där man säljer leksaker som Zoomies och Munny. Roligaste jympadojorna finns på Bape. De är färgglada och som tagna ur en serieteckning. Lunchen på Café Fanelli är helt fantastisk.

Lite kändisar syns också till vilket ger lite extra krydda. På söndagmorgonen tycker jag mig se fotomodellen Christy Turlingtons make, skådespelaren Edward Burns från filmen 27 Dresses, passera förbi. Kvällen innan har vi suttit några rader från John Malkovich på Broadway-teatern August:Osage County.

Central Park (se bild och video) är stadens lungor och andningshål och en oas i storstaddjungeln. Vi har varit på svenskinspirerade café Fika i närheten och köpt med oss smörgåsarna Halmstad och Göteborg. Det är skönt att sitta på en parkbänk och vila benen i vårsolen och äta lunch innan nästa stora stop den här söndagen, Museum of Modern Art eller MoMA som det brukar kallas. Jag tycker lite synd om hästarna i Central Park som drar runt på turister men är samtidigt lite avundsjuk på turisterna i vagnarna för fötterna har börjat värka av allt promenerande.

På Museum of Modern Art hänger Picasso och konstens giganter på väggarna. Besöket här är ett måste för mig. Utställningen Design and the Elastic Mind handlar om relationen mellan design och vetenskap, människan och modern teknik, hur vi använder information, och interaktivitet. Överalltifrån kommer sinnesintryck, det låter, blinkar och rör sig, precis som staden NYC.

Det är härligt att vara på besök men det är också härligt att komma hem till tystnaden och de egna tankarna. Vi landar utmattade men nöjda i vår lilla del av världen men vi kommer definitivt snart tillbaka till det stora äpplet.

På valmöte med Hillary Clinton

När Hillary kommer in i gymnastiksalen lyfter nästan taket av det öronbedövande ljudet från publiken. Överallt syns blå Hillary-skyltar och publiken vrålar hennes namn. Hon är elegant klädd i en figursydd grönaktig kavaj och svarta byxor. Showen är välregisserad. Vi har redan fått flytta på oss tre gånger för att kamerorna ska kunna fånga vad som ska likna ett publikhav. Kampanjmedarbetare har delat ut skyltar som vi håller upp och vi har tjoat och hejat i nästan två timmar innan hon väl dyker upp. Det är spännande och precis som jag föreställt mig ett valmöte i en amerikansk valkampanj.

Hennes huvudbudskap är hur man ska förbättra hälsosystemet. Hon vill göra sjukvården billigare och tillgänglig för alla. Med 47 miljoner amerikaner som saknar sjukförsäkring är det onekligen en viktig fråga. Hillary berättar med djup känsla om en gravid ung kvinna som vägras vård flera gånger innan hon slutligen blir så sjuk att hon förlorar barnet och efter flera veckors kamp på sjukhus dör även den unga kvinnan. Plötsligt blir det tyst i gymnastiksalen och allvaret kryper in i det annars så glättiga valmötet. Hillary menar att det både är en moralisk och ekonomisk fråga att hjälpa svårt sjuka. Det verkar publiken också tycka och visst är det svårt att inte hålla med.

Hillary talar också om ett utbildningssystem för alla och hur hon vill göra college och universitet i USA tillgängliga igen även om man inte har en rik familj som kan betala avgifterna. Hon talar om ett system för studielån som inte har upp till 29 procents ränta för återbetalning. Idag är det en stor buisness att låna ut pengar till studenter och sedan ta ockerräntor. Företag utnyttjar skamlöst studenters behov av pengar och gör det Hon talar om fler dagisplatser, om bättre vård.

Många här tror att hon kan tillföra en ny aspekt och värme i politiken medan andra menar att hon och Bill representerar något gammalt och passé. Tydligt är att hennes sociala engagemang har gått hem hos många. I publiken finns många kvinnor, barn och äldre personer.

Ibland brister hennes röst. Hon är på gränsen till att vara hes. Vi frågar oss hur länge rösten kommer att hålla med det hektiska schema hon har. Det här är den första kampanjresan till North Carolina och en viktig resa. På morgonen har hon varit i Raleigh, på eftermiddagen är hon här i Fayetteville och ska sedan vidare till Winston-Salem. Men det är mycket som står på spel för mrs Clinton, kanske USA:s första kvinnliga president. För mig är det ett historiskt ögonblick.

Påsk på Ocracoke Island

Ocracoke var förr i tiden ett piratnäste där piraten Blackbeard härjde. Nu är Ocracoke en idyllisk semesterö dit många åker för att komma ifrån stressen i det bilburna USA. Här cyklar och promenerar människor faktiskt.

På hotellet Blackbeard’s Lodge visar sig ägaren vara släkting till en av de första sjörövarna vid namn Howard. Han berättar stolt att hans ”11th grandfather” fängslades men undgick hängning. Hela släkten ligger begravd bredvid den brittiska kyrkogården, på en privat liten kyrkogård.

The Outerbanks är en smal ögrupp som följer North Carolinas kust. Naturen är storslagen, en blandning mellan Kroatien och Fårö med sand som letar sig in överallt. Tallarna har barr som är tre gånger längre än svenska tallars barr och i skogen växer giftig murgröna och andra okända växter. Det är bäst att inte röra. Små skyltar berättar om djur- och växtlivet vid Atlanten. Det är lä i väster och bra kajakväder. En vit stork flyger in och landar i vassen. Det är en fördel att ha lika smala ben som storken – då kan man stå och imitera vass och fånga fisk lättare.

Stranden sträcker sig på den östra sidan där det blåser kraftigt. En surfare har precis avslutat dagens övning och går lite blåfrusen till bilen. Ett brudpar gifter sig på stranden. Stranden har valts till världens femte bästa strand av tidningen Condé Nast och visst är den storslagen. Den sträcker sig vit och inbjudande längs Atlanten med stora vågor som slår in. I mars är vattnet kallt men senare i sommar kommer den här stranden vara full av semesterfirare som njuter i solen. På stranden varnas för en ström, rip tide, som drar ut i havet och instruktioner för hur man ska ta sig ur den finns på en allmän anslagstavla. Simma ut till sidan istället för att simma emot så klarar man sig bra.

En hätsk debatt pågår just nu huruvida man ska tillåta bilar på stranden eller inte. Bekväma fiskare vill sitta i bilen och fiska och naturvännerna hävdar att bilarna stör djurlivet. De arga men bekväma hobbyfiskarna hävdar att människor som promenerar och ligger på stranden stör djurlivet lika mycket. Frågan är nu vem som skriker högst.

Jag har lockats av ryktet om de vilda hästarna i the Outerbanks. På gatorna ligger hästbajs och det finns färska hästspår. De vilda hästarna måste vara nära. Det visar sig senare att hästarna som lämnat spår och spillning tillhör en lokal turridningsfirma och att de “vilda” Ocracoke-hästarna sedan 1959 lever inhägnade för att skyddas från trafiken. Hästarna är ättlingar till europeiska erövrares hästar. När skeppen närmade sig land slängde besättningen alla sina djur överbord för att skeppen skulle bli lättare och komma närmare land. Det finns en hjord på ca 30 hästar men bara nio syns från utsiktsplatsen. Turridningsfirmans ägare och hans medhjälpare, tre Outerbanks-cowboys, blir under eftermiddagen rejält berusade och rider runt och skapar kaos i den lugna trafiken.

Det tar en hel dags resa att ta sig till Ocracoke med stopp vid Kittyhawk där den första flygturen på 59 sekunder genomfördes. Färjeturen i solnedgången är spektakulär och tusentals svarta skarvar svärmar i luften. Det känns som en scen ur filmen "Fåglarna" fast behagligare. Ocracoke är en liten idyll. Svår att nå men helt underbar.

Körkort i Raleigh, North Carolina

Vardagsdramatik i ett bilburet land

Ett land som är beroende av sina bilar måste också ha en stor organisation runt bilarna, trafiken och förarna. Det är mycket folk på det amerikanska Vägverket, Division of Motor Vehicles (DMV), i Raleigh, North Carolina, den här fredagen. Många väntar på att få förnya sitt körkort eller ta ett nytt.

Förare utan amerikanskt körkort anses vara unexperienced drivers och måste ta körkort igen. Det är därför vi är här, 34 och 35 år gamla, och det är precis lika nervpåfrestande som det var i artonårsåldern. Någon råder oss att åka dit tidigt på morgonen för att undvika den värsta rusningen.

Lång väntan på körkort

Redan 10.30 är kön lång och många sitter och väntar på sin tur. En stor lokal är fylld av människor som väntar på sin tur i den amerikanska körkortsbyråkratin. Det är inte nödvändigt att boka tid. Vi lämnar fram pass, id-kort, försäkringspapper och får en nummerlapp. Mellan klockan elva och två tar personalen lunch och då går det ännu långsammare informerar en tjänsteman oss strax före elva. Det ger lite respit och vi hinner studera lite till inför det stundande testet.

Människor i alla åldrar

En som inte klarade sig vandrar ut och det låter han oss andra veta på ett högljutt sätt. Han verkar aningen berusad trots att det är förmiddag. Vid 0,8 promille dras körkortet in i ett år. Andra gången i två år. Tredje gången är det fråga om ett permanent återkallande.

I salen är flera yngre personer med målsman i sällskap som ska köra upp. I USA får du köra bil vid sexton års ålder men inte köra upp utan att din vårdnadshavare är med.

Mrs Smyth som är i 60-årsåldern har förutseende nog gått till frisören dagen till ära men har glömt sitt social security-nummer och får inte förnya sitt körkort. Hon blir upprörd och lämnar sitt bås.

Tunn teori

Mrs Bridges, en stor kvinna med ett varmt leende och ett hjärta av guld, tar emot i sitt bås och snabbt är både syntest och den första delen av teorin, skyltarna, avklarad. Nästa teoretiska del består av 25 frågor och en felkvot på sex stycken. Frågorna är inte svåra. Det går galant.

− Om man använder logik och inte fakta svarar man fel, säger Nigel, som läste den ganska tunna teoriboken kvällen före testet.

Tre olyckor i tjänsten 2007

På väg till bilen och uppkörningen berättar trafikinspektören om sitt tidigare jobb på Ericssons samarbetspartner Flextronics och resor till Sverige och besök från svenskar i Raleigh som shoppar mycket på sina tjänsteresor till USA. Han blev övertalig för två år sedan och parallellt med trafikinspektörsjobbet läser han till sjuksköterska. Förra året var han med om tre trafikolyckor i tjänsten, berättar han. Vi kör runt kvarteret och det går bra.

− Det är mest en rutinkontroll, säger trafikinspektören och kliver ur bilen.

Ingen olycka den här gången. Nu har vi amerikanska körkort. Klockan är halv två.