Påsk på Ocracoke Island

Ocracoke var förr i tiden ett piratnäste där piraten Blackbeard härjde. Nu är Ocracoke en idyllisk semesterö dit många åker för att komma ifrån stressen i det bilburna USA. Här cyklar och promenerar människor faktiskt.

På hotellet Blackbeard’s Lodge visar sig ägaren vara släkting till en av de första sjörövarna vid namn Howard. Han berättar stolt att hans ”11th grandfather” fängslades men undgick hängning. Hela släkten ligger begravd bredvid den brittiska kyrkogården, på en privat liten kyrkogård.

The Outerbanks är en smal ögrupp som följer North Carolinas kust. Naturen är storslagen, en blandning mellan Kroatien och Fårö med sand som letar sig in överallt. Tallarna har barr som är tre gånger längre än svenska tallars barr och i skogen växer giftig murgröna och andra okända växter. Det är bäst att inte röra. Små skyltar berättar om djur- och växtlivet vid Atlanten. Det är lä i väster och bra kajakväder. En vit stork flyger in och landar i vassen. Det är en fördel att ha lika smala ben som storken – då kan man stå och imitera vass och fånga fisk lättare.

Stranden sträcker sig på den östra sidan där det blåser kraftigt. En surfare har precis avslutat dagens övning och går lite blåfrusen till bilen. Ett brudpar gifter sig på stranden. Stranden har valts till världens femte bästa strand av tidningen Condé Nast och visst är den storslagen. Den sträcker sig vit och inbjudande längs Atlanten med stora vågor som slår in. I mars är vattnet kallt men senare i sommar kommer den här stranden vara full av semesterfirare som njuter i solen. På stranden varnas för en ström, rip tide, som drar ut i havet och instruktioner för hur man ska ta sig ur den finns på en allmän anslagstavla. Simma ut till sidan istället för att simma emot så klarar man sig bra.

En hätsk debatt pågår just nu huruvida man ska tillåta bilar på stranden eller inte. Bekväma fiskare vill sitta i bilen och fiska och naturvännerna hävdar att bilarna stör djurlivet. De arga men bekväma hobbyfiskarna hävdar att människor som promenerar och ligger på stranden stör djurlivet lika mycket. Frågan är nu vem som skriker högst.

Jag har lockats av ryktet om de vilda hästarna i the Outerbanks. På gatorna ligger hästbajs och det finns färska hästspår. De vilda hästarna måste vara nära. Det visar sig senare att hästarna som lämnat spår och spillning tillhör en lokal turridningsfirma och att de “vilda” Ocracoke-hästarna sedan 1959 lever inhägnade för att skyddas från trafiken. Hästarna är ättlingar till europeiska erövrares hästar. När skeppen närmade sig land slängde besättningen alla sina djur överbord för att skeppen skulle bli lättare och komma närmare land. Det finns en hjord på ca 30 hästar men bara nio syns från utsiktsplatsen. Turridningsfirmans ägare och hans medhjälpare, tre Outerbanks-cowboys, blir under eftermiddagen rejält berusade och rider runt och skapar kaos i den lugna trafiken.

Det tar en hel dags resa att ta sig till Ocracoke med stopp vid Kittyhawk där den första flygturen på 59 sekunder genomfördes. Färjeturen i solnedgången är spektakulär och tusentals svarta skarvar svärmar i luften. Det känns som en scen ur filmen "Fåglarna" fast behagligare. Ocracoke är en liten idyll. Svår att nå men helt underbar.