Cataloochee Valley och Stinas björnfrossa

Öga mot öga med en björn i skogen är jag inte så tuff. Om jag ändå hade haft en kamera tänkte jag när jag hade slutat skaka. Vad gör man när man möter en björn? Jag ställde mig bakom ett träd. Sedan la jag benen på ryggen.

Efter alla turiststinna platser längs Blue Ridge Parkway hamnar vi i en dal där inte ett enda affär finns. Här finns faktiskt inte ens en restaurang i sikte. Det är vi, solen och naturen.

Catalochee Valley i Great Smoky Mountains beboddes först av native americans, indianer, innan de vita nybyggarna hittade hit. Än idag är det en orörd plats och de enda spåren av bebyggelse är de gamla hus som nybyggarna lämnat efter sig. Här finns ett bevarat träkapell, the Palmer Chapel, en skola, Beech Groove School och olika familjers hus. Ingen människa bor längre i Cataloochee Valley utan husen står öde och är öppna för besökare. Varje år anordnas en stor återträff för ättlingarna till de första nybyggarna.

I september fram till oktober är det parningstid för kanadahjortarna eller vapiti som de också kallas. De är nästan lika stora som älgar men har horn som renar. I Nordamerika kallas de elks. Moose är vår älg som bland annat finns i Alaska och Kanada men inte i Great Smoky Mountains. Kanadahjortarna var förr vanliga i de här trakterna innan de jagades ut. Nu har man planterat in en ny stam med trettio djur från Kentucky och trettio djur från Kanada och de verkar trivas och förökar sig. Vårt första möte med en vapiti är konstiga läten och ljud från skogen. En stor hanne gnider hornen mot ett litet träd. Spännande tycker vi som inte vet vad vi har att vänta.
Vi fortsätter mot skolan och vidare mot ett av nybyggarhusen. Det är fantastiskt att föreställa sig hur människorna kunde leva i den här ödemarken. Ingen elektricitet och bara skog och berg omger oss. Alla husen ligger i närheten av den lilla floden som flyter fram genom dalen. Tre ormar ligger ihopslingrade vid vattnet och några hundra meter bort står en vapititjur på ängen och skriker. Han får genast svar. En annan vapititjur utmanar uppifrån skogen. Det är fantastiskt spännande. Under brunsten vill tjurarna betäcka så många damer som möjligt och kämpar stenhårt för varje ko. Under ett gammalt äppelträd står så en vapitiko och äter lugnt på sina äpplen. Hon är anledningen till all ilska mellan tjurarna.

Inget händer på en halvtimme så vi fortsätter i bilen tills vägen tar slut. Därifrån kan man vandra upp till Woody House. Vid det laget har jag tröttnat lite på alla hus så jag fortsätter lite i förväg. Vid ett stort träd slår tanken mig att jag nog borde vänta på de andra som är cirka 150 meter bort i Woodys lilla hus. I exakt samma ögonblick som den tanken slog mig ser jag björnen. Den är mellan 10 och femton meter från mig.

Tack Lennart Hjelm för alla gånger vi har pratat om björnar i Idre. Jag gjorde nästan som du sa. Efter att ha ställt mig bakom trädet, vilket var helt fel, ställde jag mig på stigen igen och backade sakta bort och det var rätt…. Sedan sprang jag för livet och snabbare än Bolt och blixten, jag svär. Inte rätt… Björnen måste ha undrat vad jag höll på med. Som tur var kom den inte efter och sedan var jag i tryggheten hos Nigel och hans föräldrar. De hade också sett björnen och undrat var jag befann mig och försökte varna mig.

Resten av dagen ägnade vi åt att titta på vildkalkoner och fler kanadahjortar men från bilen.

Cataloochee Valley är en fantastisk plats, speciellt under hösten.

Ett litet tips från mig är att du ska läsa på vad man ska göra om man möter en björn innan det händer.