onsdag 21 januari 2009

Snöoväder


Den 20 januari var en speciell dag mer än på ett sätt här i North Carolina. Under tiden jag tittade på Obamas installationstal var det som en vit vägg utanför oss. Det snöade. Riktig snö och säkert en decimeter eller mer. Hela Raleigh stängde ner. Skolorna stängde, sopbilen kunde inte komma och alla stannade hemma från jobbet. Idag har jag vågat promenera på golfbanan här där vi bor. Det är en ovanlig syn att se dess snötäckta fält och inte en golfare i sikte. Golfsläktet brukar ju annars stå ut med de flesta väder. Barn åker pulka och snowboard på fairway. Vi har för första gången använt isskraporna idag. Igår vågade vi inte ens ta bilen till affären. Vägarna var precis isiga. Jag har saknat vintern.

torsdag 15 januari 2009

En orgie i åldrande och föryngring

Benjamin Buttons otroliga liv (The Curious Case of Benjamin Button) med regi av David Fincher handlar om en person som föds gammal. Benjamin är ett barn i en gammal mans kropp som blir fysiskt yngre men mentalt äldre. Brad Pitt är fantastisk i sin roll som liten gubbe med ett barns sinnelag på vacker New Orleans-dialekt. Som tur är får man också se honom som ursnygg motorcyklist och seglare när han föryngrats till ungefär 40. Det är ungefär då Benjamin inleder den vackra kärlekshistorien med Daisy. Cate Blanchett gör rollen som ballerinan Daisy med släpande sydstatsdialekt och hon gör det bra. Samtidigt som hon åldras blir han yngre och yngre. När han är i tioårsåldern är han senil. När vi lämnar honom har han blivit ett spädbarn. Brad Pitt har tidigare arbetat med David Fincher, i både Seven och Fight Club. De tre filmerna är väldigt olika och personligen tycker jag fortfarande att både Seven och Fight Club är bättre än filmen om Benjamin Button. Däremot älskar jag dialekten, miljöerna och kläderna. Filmen är lång men är också värd att spendera nästan tre timmar på.

söndag 11 januari 2009

Belize och Colorado



Semester i Belize och Colorado visade sig vara en packningsmässig mardröm. Vi var de enda semesterfirarna på de palmtäckta paradisöarna som också hade med sig skidkläder. Nigel släpade dessutom på ett par pjäxor. På det stora hela var det ett märkligt upplägg för en semester men det var 100 procent lyckat.

De första dagarna i Belize tillbringade vi på Caye Caulker, en timme med båt från Belize City. Caye uttalas key och är en ö. Här fanns efter vad vi såg bara två bilar varav en var polisbil. I övrigt åkte folk runt i golfbilar om de inte behagade gå eller cykla. En ganska avslappnad tillvaro med palmsus, läsning i hängmattan och snorkling på reven utanför.

En höjdpunkt när vi snorklade var de tama rockorna. De fullkomligt svärmade runt båten i vattnet när vi hoppade i. En holländsk kille försökte sig på ett skämt om Steve Irwin som ju dog av en stingrockas stick. Mindre lyckad humor just då, kände jag men överkom snabbt det lilla obehaget. Eftersom snorkelturarrangörerna alltid matar rockorna har de lärt sig att närma sig båtar när de hör ljudet av motorer. Det var fantastiskt att snorkla på reven som erbjuder en rik variation av fiskarter.

På kvällarna åt vi hummer och drack drinkar.

Dag tre blev vi hämtade av en stor motorbåt och åkte två timmar ut på havet för att komma till the Light House Atoll i närheten av the Blue Hole, som är en av dykvärldens vackraste platser. Mitt ute i havet finns en kollapsad grotta som nu är ett djupt hål rakt ner i havet. 40 meter ner skimrar stora kristaller.

Vi bodde på en liten ö som heter Long Caye där Ruth och Karel från Belgien har startat en dykfirma med tillhörande pensionat. Huracan Diving visade sig vara ett superproffsigt och välorganiserat dykbolag som verkligen värnade om oss och vår säkerhet.

Jag hade inte dykt på länge så en genomgång av allt det grundläggande kändes relevant. Det började illa och med att jag nästan kräktes av sjösjuka och våtdräktens ganska instängda känsla men efter två timmar i vattnet hade jag klarat alla moment och vi styrde kosan ut mot reven.
Det var sagolikt. En havssköldpadda simmade förbi och en stund senare en Eagle Ray, en leopardmönstrad rocka, för att inte tala om alla underbara fiskar som jag inte ens vet namnet på.

Världen under vatten är fridfull och lugn där alla koraller och levande organismer sakta rör sig i takt med vattnets rörelse. På väg upp från andra dyket kom ett stim med delfiner förbi. Magiskt. Jag längtar till nästa gång jag får tillfälle att dyka. Abborrar i Sverige är inte lika spännande som fiskarna på reven här.

Nigel fick dyka i the Blue Hole eftersom han har mer dykerfarenhet och fler certifikat. Det ska jag göra en annan gång.

Nästa stopp på vår resa blev Vail, Colorado och skidåkning med Andy, Mark och Susan gånger två.

lördag 10 januari 2009

Bikram Yoga

Jag är en överlevare. En yoga-överlevare. Idag överlevde jag 90 minuter i ett blått rum med en temperatur på över 40 grader och 60% luftfuktighet. Det kallas Bikram Yoga och är en form av Hatha-yoga men i ett varmt rum. Halvvägs in i lektionen såg jag för min inre syn hur jag skrikande sprang nerför den klaustrofobiska korridoren ner till omklädningsrummet där jag förvarade min väska. Nu är jag alltför envis för att ge upp så lätt och dessutom skrämde instruktören mig lite. Vad skulle han säga och vad skulle resten av yogaklassen säga om jag började skrika? Jag stannade kvar. Så här efteråt känns det fantastiskt. Jag har svettats ut fem liter vatten (eller mer) och är helt slut. Jag ska göra ett nytt försök imorgon. Klarar jag av det här, klarar jag allt!

Yoga i ett varmt rum är inte så dumt trots allt. Nu trodde jag allvarligt att jag skulle kräkas vid ett tillfälle men om man bortser från det så är det säkert bättre och säkrare för musklerna att göra yoga där det är varmt. Enligt instruktören så renas kroppen från gifter när man svettas ut så mycket. Axeln som jag trodde gick ur led känns helt fantastisk nu. Den kanske har legat fel hela tiden. Vilken upplevelse det här har varit.

Dag två: Igår kväll drabbades jag av huvudvärk till följd av uttorkning. Annars mådde jag strålande. Nu har jag kommit hem efter mitt andra bikram-yogapass och mår som en prinsessa. Det kändes mycket bättre idag. Den stående serien var jobbigast i slutet. Viktigaste lärdomen idag var att jag ska hålla in magen varje gång jag böjer mig ner. Det minskar det onda i ryggen. Dessutom ska jag dricka max en halv liter vatten i timmen.

fredag 9 januari 2009

Marley and Me

Owen Wilson förmodar jag är Me i titeln på filmen Marley and Me. Han är en halvlyckad journalist vars största merit är att han är gift med den framgångsrika Jenny spelad av Jennifer Aniston. Hon längtar efter barn och han gör det inte. Eftersom han gärna vill vara den där coola killen som fortfarande har dörren öppen för äventyr tänker han att barn stänger den dörren. Istället köper han en söt hundvalp, Marley efter Bob Marley, till sin fru i hopp om att det ska räcka. Det är en labrador som snart växer upp till en ouppfostrad mardrömshund. En sidoeffekt av Marley är att Owen Wilson får skriva en krönika som naturligtvis blir en succé. Kollegan börjar jobba för Times Magazine och erbjuder jobb till Owen Wilson samtidigt som Jenny blir gravid. Owen Wilson tackar nej till det jobbet. Jenny får missfall men snart kommer det en liten pojke och vips så har de tre barn tillsammans. Jenny lämnar raskt sin journalistkarriär och blir mamma på heltid. Hunden är fortfarande irriterande ouppfostrad. Jag kommer osökt att tänka på Brad Pitt och hans storfamilj. Är det här Jennifer Anistons hälsning till sin ex-make? Skönt att jag slapp ut i tid känns det som hon tänker. När Marley blir gammal så har barnen blivit större, sötare och passar in i den amerikanska idealbilden av en Mycket Lyckad Familj. Jen är hemmafru, det passar också perfekt in i bilden. Det irriterar mig mest. Det är i övrigt en söt film som hittills har spelat in mer pengar än The Curious Case of Benjamin Button med Anistons ex-man i huvudrollen. Undrar om hon känner sig nöjd?

måndag 5 januari 2009

Biltmore Estate


En av North Carolinas i populäraste turistattraktioner är Biltmore Estate, vackert beläget i Appalacherna i västra North Carolina. I slutet av 1800-talet lät den fantastiskt rike George Washington Vanderbilt bygga huset vars exteriör inspirerats av tre franska renässansslott.

Det tog sex år och en armé av arbetare att färdigställa Biltmore som invigdes 1895. Huset var då fullt utrustat med moderniteter som elektricitet och moderna badrum. Det fanns till exempel tre kök, en modern tvättstuga, bowlingbana, inomhuspool och gym.

Vanderbilt reste mycket bland annat i Europa där han hittade inspiration till sitt hus och även objekt att fylla det med. Han var intresserad av Napoleon vilket avspeglas i hans salong genom schackbrädet som Napoleon använde under sin exil på St. Helana. Intressant är den vackra Zorn-tavlan ”Valsen” som hänger i salongen. Vanderbilt köpte in den stora oljemålningen under sitt besök på Columbian Exposition i Chicago 1891 där Zorn fanns representerad. Tavlor av Pierre-Auguste Renoir finns också tillsammans med tusentals etsningar och annan konst.

Biltmore ligger utanför Asheville med en fantastisk utsikt över bergen. Hit tog Vanderbilt sin fru Edith och här föddes deras dotter Cornelia. Hon blev den som för första gången öppnade huset för allmänheten i hopp om att stimulera ekonomin i regionen under den ekonomiska kris som rådde i USA under början av 30-talet. Idag är huset fortfarande i Vanderbilt-familjens ägo och omvandlat till ett museum med tillhörande park och trädgård. På ägorna finns också en vingård och hotellverksamhet.

På vingården finns möjlighet att smaka på vinet som produceras här. Biltmore Estates viner är i dyraste laget och möjligen något sura. Zinfandeln föll mig i smaken men i övrigt fanns inget jag varmt rekommenderar. Upplevelsen i stort var härlig och jag rekommenderar ett besök i the Winery.

The Candlelight Tour som under november till januari visar Biltmore i julprydnad är överdådig och ger liv åt det annars ganska stela och mörka huset. Huset genomgår en metamorfos och blir levande med eldar i de öppna spisarna och ett 60-tal julgranar och juldekorationer. En barnkör sjunger julsånger och i ett rum på tredje våningen spelar en flöjtist ackompanjerad av en gitarrspelare. Julstämningen infinner sig direkt men till ett högt pris. Det kostar 64 dollar per person att besöka Biltmore Estate under den här perioden. Då får man inte se det allra vackraste i blom, nämligen trädgården. Trädgården är höjdpunkten på Biltmore Estate. Den ska man besöka under våren för att till fullo kunna njuta av azalea-trädgården, rhododendron och tulpaner. På sommaren finns en magnifik rosenträdgård att strosa runt i.

Trädgården anlades av trädgårdsarkitekten Frederick Olmsted som också är känd för att ha anlagt Central Park, U.S. Capitol grounds och Stanford Univeristys campus.


Lite fakta om huset och dess omgivningar:

16 000 kvadratmeter boyta
505 kvadratkilometer mark
101 hektar park
33 gästrum
43 badrum
65 öppna spisar
tre kök
en inomhuspool
en bowlingbana

Biltmore House är exteriört inspirerat av Loire-slotten Blois, Chenonceau och Chambord och på insidan inspirerat av slott som Knole, Hatfield House och Haddon Hall.



Följande filmer har med Biltmore att göra:

* The Clearing (2002)
* Hannibal (2001)
* Patch Adams (1998)
* My Fellow Americans (1996)
* Richie Rich (1994)
* Forrest Gump (1994)
* Last of the Mohicans (1992)
* Mr. Destiny (1990)
* A Breed Apart (1984)
* The Private Eyes (1981)
* Being There (1979)
* The Swan (1956)
* Tap Roots (1948)


Källor:
A Pictorial Guide to Biltmore, The Biltmore Company 2008
http://en.wikipedia.org/wiki/Biltmore_Estate
www.biltmore.com/pdfs/5thGradeElectricityWorkbook.pdf

Slumdog Millionaire

Ny favoritfilm med svensk premiär i mars.

Filmen Slumdog Millionaire av regissören Danny Boyle är en färgstark och äkta skildring av Indien och dess befolkning. Huvudpersonen Jamal Malik från slummen i Bombay, är bara en fråga från att vinna högsta vinsten i tv-programmet ”Who wants to be a millionaire” när han blir arresterad, anklagad för fusk. Med alla medel, inklusive tortyr, försöker polisen tvinga ur honom hur han lyckats fuska. Det enkla svaret är att han verkligen vet svaret på tävlingens frågor. Hans livs historia vävs in svaren han ger, hur han blev föräldralös, hur han och hans bror undkom skrupelfria barnhandlare, och hur kärleken till barndomsvännen Latika fungerar som ett ledljus i tillvaron och är en viktig drivkraft i hans liv.

Slumdog Millionaire är en film som väcker tankar och beskriver en annan värld där våld härskar och bara den starkaste överlever.

söndag 4 januari 2009

Skolan i North Carolina


Mot slutet av dagen börjar skolbarnen bli trötta och okoncentrerade på den här kommunala skolan i North Carolina. De är mellan fem och sju år gamla men har redan varit i här sedan niotiden och nu är klockan nästan 4. Många har varit vakna sedan klockan sex på morgonen. En yogavideo gör dem lite piggare igen innan skolbussarna kommer.

Barnen kan redan läsa men många är omogna. Avsaknaden av subventionerad barnomsorg gör att föräldrar som inte har råd att vara hemma med barnen och inte heller har råd med dyra dagis sätter hellre sina barn i skolan i förtid för att få barnpassning. Skolan är gratis men inte fritids eller dagis. Varje dag hämtar skolbussar eleverna hemma och tar dem till skolan. Alla bussar är gula men en liten skylt indikerar vilken linje bussen tillhör. Den här skolan ligger nära ett fashionabelt villaområde men elever från andra områden med hyreslägenheter bussas in. De som kommer därifrån får gratis skollunch, annars kostar den 2,35 dollar per dag.
Barnen har bara trettio minuters rast under hela dagen. Resten av tiden är regelrätt undervisning och dagen är strukturerad med olika aktiviteter, även för dem i första klass. Läraren Melanie får inte ha fria aktiviteter för ledningen. Hennes personliga åsikt är att skolan är överstrukturerad och alltför schemalagd. Det finns ingen tid för fri lek och Melanie skyller delvis USA:s misslyckande i undervisningssystemet på det här systemet. Dessutom matas eleverna konstant med färdigt materiel och de behöver inte tänka själva. Många problem sopas under mattan. Curlingföräldrar och i viss mån skolan hjälps åt att skjuta problem på framtiden. I det amerikanska systemet ingår också att testa allt som går att testas. Redan tidigt får barnen göra olika test för att mäta kunskapsnivån.

– När de når high school är de redan trötta på skolan, säger den här läraren.

– En fördel, säger en svensk mamma, är att man hela tiden vet exakt hur ens barn ligger till. Vecka för vecka görs rapporter och eleverna reflekterar över dagen, och veckan och föräldrarna skriver och ger reflektioner till barnet i en liten dagbok.

I Sverige upplever hon inte att hon har samma insikt i vilken nivå barnet befinner sig på. Föräldrarna har också ett starkt inflytande på skolan. Det finns många starka klassmammor eftersom det är vanligt att kvinnor i USA inte arbetar och därför får de mycket tid att engagera sig i barnens skola. Två av Melanies kollegor blev i fjol ombedda att inte komma tillbaka efter ett lov efter påtryckningar från föräldrar.

På den här skolan tillämpas ett undervisningssystem där man har nio veckors undervisning och tre veckors lov utan det traditionella sommarlovet. Det kallas året-runt-undervisning. Melanie har undervisat på det här sättet i tre år och tycker att det är bra för de yngre barnen som får en kontinuitet i undervisningen. Det blir inte ett långt uppehåll under sommaren som i traditionell undervisning . För lärarna som får tre veckors ledighet var nionde vecka är det här det inte så bra, tycker hon. Konferenser äter upp loven och hon säger att hon saknar ett långt uppehåll för att kunna vila sig. Flera kollegor vill lämna skolan på grund av det höga tempot.

Den dagen hon skaffar barn kommer hon att vara hemma under den sex veckor långa period av betald mammaledighet och med laglig rätt till ytterligare sex veckors obetald mammaledighet. Många kvinnliga lärare försöker sedan hitta en kollega som också har barn hemma och som inte bara är villig att dela på klassen utan också kan turas om att ta hand om barnen hemma.
Sveriges generösa system med lång betald föräldraledighet, subventionerat dagis och fritids, gratis skolluncher är något som amerikanerna saknar. Amerikanerna höjer på ögonbrynen när pappaledighet förs på tal. I ett land där pengar spelar en så viktig roll är det i det närmaste otänkbart att pappan ska ta ledigt från jobbet för att vara hemma med barnen.