Marley and Me

Owen Wilson förmodar jag är Me i titeln på filmen Marley and Me. Han är en halvlyckad journalist vars största merit är att han är gift med den framgångsrika Jenny spelad av Jennifer Aniston. Hon längtar efter barn och han gör det inte. Eftersom han gärna vill vara den där coola killen som fortfarande har dörren öppen för äventyr tänker han att barn stänger den dörren. Istället köper han en söt hundvalp, Marley efter Bob Marley, till sin fru i hopp om att det ska räcka. Det är en labrador som snart växer upp till en ouppfostrad mardrömshund. En sidoeffekt av Marley är att Owen Wilson får skriva en krönika som naturligtvis blir en succé. Kollegan börjar jobba för Times Magazine och erbjuder jobb till Owen Wilson samtidigt som Jenny blir gravid. Owen Wilson tackar nej till det jobbet. Jenny får missfall men snart kommer det en liten pojke och vips så har de tre barn tillsammans. Jenny lämnar raskt sin journalistkarriär och blir mamma på heltid. Hunden är fortfarande irriterande ouppfostrad. Jag kommer osökt att tänka på Brad Pitt och hans storfamilj. Är det här Jennifer Anistons hälsning till sin ex-make? Skönt att jag slapp ut i tid känns det som hon tänker. När Marley blir gammal så har barnen blivit större, sötare och passar in i den amerikanska idealbilden av en Mycket Lyckad Familj. Jen är hemmafru, det passar också perfekt in i bilden. Det irriterar mig mest. Det är i övrigt en söt film som hittills har spelat in mer pengar än The Curious Case of Benjamin Button med Anistons ex-man i huvudrollen. Undrar om hon känner sig nöjd?