måndag 18 maj 2009
Angels and Demons
Tom Hanks återvänder på filmduken som professor Langdon, den här gången i Rom för att lösa ett mysterium som innefattar kidnappade kardinaler, en mördad påve samtidigt som Vatikanen är bombhotat. Vid sin sida har han en tjusig vetenskapskvinna som hjälper honom. Stellan Skarsgård spelar schweizertyske Commander Richter och Ewan McGregor spelar påvens camerlengo. Högt tempo, bitvis obegripliga ledtrådar och Langdon har en övermänsklig förmåga att övertyga folk om att mysteriet gå att lösa. Han springer runt i Rom, följer pilar som pekar ut en ny riktning åt honom och i slutet blir allt bra igen, så klart. Det är ju på film. För alla som älskar Rom är det här en underbar chans att se Roms miljöer på nära håll.
Kenneth Branagh som Wallander
Kenneth Branagh som Wallander visas på PSB här i NC. Helt okej serie och roligt att Ystad får så mycket plats. Tyvärr tycker jag att alla svenska namn är så svåra på engelska. De slaktas i uttalet.
torsdag 14 maj 2009
Lake Tahoe
tisdag 12 maj 2009
Brier Creeks tennislag
Matsuhisa i Beverly Hills
Har du vägarna förbi Los Angeles rekommenderar jag den japanska restaurangen Matsuhisa. Den ligger i Beverly Hills på 129 N. La Cienega Boulevard, CA 90211. Telefonnumret är 310 659 9639. Restaurangen startades av Nobuyuki "Nobu" Matsuhisa. Robert de Niro blev så förtjust i stället att han inledde ett kulinariskt samarbete som resulterade i den exklusiva restaurangkedjan Nobu som nu finns både i London, New York, Moskva och på andra platser.
Umas trädgård
Umas trädgård i Cary är fantastisk. När vi är på besök blommar hennes ca 70 azaleor för fullt. Guru och hon bjuder oss på pakoras och chai. Jättegott! Vi får också se en liten kolibri som dricker sockervatten ur en kolibri-feeder. Den ska hängas upp runt taxday dvs den 16 maj för då har alla kolibrier flugit från Syd- och Centralamerika för att fira semester här.




måndag 11 maj 2009
Cool bar på Thompson Hotels tak
THE GIRL WITH THE DRAGON TATTOO the International Best-Selling Novel by Stieg Larsson
Den här bokcirkeln träffas en gång i månaden och diskuterar böcker. Medlemmarna turas om att välja vilken bok de ska diskutera och hittills har det varit en blandning av klassiker och modern litteratur som till exempel Eat, Pray, Love av Elizabeth Gilbert, Four Loves av CS Lewis, Fair and Tender Ladies av Lee Smith, Time Traveller’s Wife av Audrey Niffenegger.
Idag ska Stieg Larsson-boken avhandlas. En åsikt som delas av flera i gruppen är att början på boken var svår och väldigt business-like. Början handlade väldigt mycket om Wennerström men i slutet var där inte mycket om den affären, tyckte en av damerna. Från det kapitlet när Mikael Blomkvist letar efter fotografier kunde hon inte lägga ifrån sig boken.
Någon säger sig love-hate Mikael Blomkvist som hon tycker är en intelligent man som med styrka står upp för vad han tror på. Hon tycker inte om hans promiskuösa sätt och tycker synd om Lisbeth som faktiskt börjar älska honom.
– I felt sorry for Lisbeth. She fell in love with Mikael and she brought him this special present, säger en av damerna.
Bokcirkeln föreställer sig att Lisbeth ser ut som Keira Knightley eller Winona Ryder. Rollbesättarna i Sverige som valde Naomi Rapace var inte långt ifrån det utseendet.
En av damerna tyckte om prologen med de pressade blommorna. Det fascinerade henne.
– Sad that Harriet is sending him flowers – Henrik saw it as sadistic and mean, säger en annan av damerna.
Överlag är namn på både personer och platser svåra att komma ihåg. Flera i gruppen önskade att de hade känt till Sverige bättre. I den amerikanska upplagan finns ett släktträd men det är fortfarande svårt att komma ihåg vem som är vem, tycker flera i gruppen. Larsson har klämt in onödigt mycket reklam i boken. Reaktioner kommer på Apple Powerbook-reklamen som dyker upp. Ibland fanns där små översättningsproblem som till exempel kefir. Vad är det frågar någon? Det är svårt att veta hur mycket pengar det handlar om eftersom valutan är i SEK tycker någon. Intressant att läsa om bankkrisen i boken, det pågår ju i USA just nu. Någon tycker att det syns att boken är skriven av en journalist. Den har ett högt tempo. Överlag kan de flesta tänka sig att läsa del två och tre även om boken inte hamnar på någons 20-i-topp-lista.
söndag 10 maj 2009
BIOGAIA


New Orleans
Jazz och blues i varje gathörn. Magnoliorna blommar och det är varmt i solen. Det är vårlikt och underbart. Under vår resa till New Orleans i slutet av januari får vi känna lite på värmen som ännu inte nått Raleigh vid den här tidpunkten. Vi får en musikalisk upplevelse i French Quarter vid Mississippis strand. Vart man än vänder sig hör man levande musik. En musikskola för barn har öppen brassband workshop och ungar hoppar in i orkestern med varierande grader av entusiasm. Överallt finns musik. Den vackra arkitekturen gör att man glömmer att titta var man sätter fötterna. Vi åker spårvagn och passerar de otroliga villorna längs St Charles Avenue. Efter ett halvlyckat restaurangbesök på överprisade Antoine’s går vi vidare till House of Blues. Bo Dollis med flera uppträder. Riktig gamla farbröder ger allt på scenen och sjunger med djupa röster. Det ger rysningar av välbehag. Bourbon Street är packad med festande människor och ger en försmak av hur Mardi Gras om tre veckor kommer att vara. Galet mycket folk, gissar jag på. Jag rekommenderar filmen Benjamin Buttons otroliga liv för att få en idé om hur det är här. Vi bodde på två ställen, French Market Inn där det var jakt på det perfekta rummet. Det första saknade fönster men efter några turer till olika rum hamnade vi i ett underbart rum. Andra hotellet hette International House och ligger nära det moderna New Orleans centrum. Bra hotell med Aveda-tvålar till gästerna. New Orleans är en underbar stad med så mycket charm och historia. Ett besök i USA är inte komplett utan det här stället.
Savannah
Överallt i Savannah finns reklam för historiska bussturer men efter tips från kompisar som nyligen varit där valde vi bort det och vi blev snabbt varse att det går precis lika bra att promenera runt och läsa fakta ur en guidebok. Stan är så pass liten. The Historic District gränsar i norr till the Savannah River och Savannah Harbor, i öster till Truman Parkway, i söder av Victory Drive och i väst av West Boundry Street. Vårt trivsamma B&B , Catherine Ward House, ligger precis utanför Historic District och det är en perfekt promenad längs Bull Street ner till hamnen för en liten drink innan vi hamnar på restaurangen Vic’s on the River. Vi serveras ett sconesliknande bröd med apelsinmarmelad innan vi får våra förrätter. Så långt allt väl. Våra varmrätter är allt annat än vällagade och trots att vi bara behöver betala halva priset känns det lite surt. Överprisad mat och långt ifrån fantastisk, är mitt omdöme.
Vi börjar nästa dag med en tur till Visitor’s Center och Savannahs historiska museum. Där står den lilla statyn av flickan som syns på omslaget till boken Midnight in the Garden of Good and Evil av John Berendt som sedan filmatiserades och under regi av Clint Eastwood. En liten film berättar om stadens historia som började när general Oglethorpe 1733 kom från England till Savannah för att skapa en stad utan det moraliska förfall han sett i London. Bomull blev snabbt en industri och byggde upp Savannahs rikedom. Under det amerikanska inbördeskriget tvingades staden ge upp kriget mot general Shermans trupper. Hellre än att se staden brännas la man ner vapnen 1864. Under vår promenad bland alla historiska mansions som påminner om äldre tiders rikedomar även om det finns flagnande färg och sprickor i fasaderna hittar vi några pärlor. Forsyth’s Park med en underbar fontän I närheten ligger Mercer.Williams hus. Telfair Museum of Art har köpt Owens-Thomas hus på 124 Abercorn Street och entrén dit ger tillträde till det nybyggda Telfair’s Jepson Center for the Arts och Telfair Academy. Vi hann med en guidad tur i Owens-Thomas hus och fick bland annat se slavarnas hus med blått tak. Den blå färgen sägs jaga iväg onda andar. Slavarnas historia är annars påfallande frånvarande i Savannah. SCAD, Savannah College of Art and Design sätter sin prägel på stan. Överallt ser vi studenter som cyklar runt och skolan ligger utspridd överallt.
Tydligen ska Wormsloe Plantation ha en vacker allé av ekar (live oaks med låååååånga grenar) men själva plantagen är inte mycket för världen. Tvvärr hinner vi inte med en tur till Bonaventure Cemetary som många rekommenderade utan vi fortsätter till Beaufort i South Carolina.
Det trevliga med ett B&B är att det är så personligt. Leslie på Catherine Ward House är supertrevlig. Vi lär dessutom känna ett par från San Fransisco som precis kommit från Charleston. De delar generöst med sig av tips på saker som de tyckte om där och när vi sedan kommer till Charleston har vi en lång lista med saker att se och göra. Merci beaucoup!
Resan till Savannah från Raleigh tar ungefär fem timmar och under den tiden stannade vi på en Le Creuset Outlet. Priserna där skiljer sig oväntat lite från ordinarie priser men vi köpte i alla fall en pepparkvarn. Skippa den outleten är mitt tips.
Beaufort
Charleston
Populäre Alphonso Brown och hans G
ullah-tour blir vår första aktivitet när vi anländer till Charleston. Gullah är ett språk och en kultur som levt kvar i Geo
rgia och South Carolina sedan de västafrikanska slavarna började komma dit på 1700-talet. Språket bär element från 14 västafrikanska språk och bygger på engelskans uppbyggnad. Domaren Clarence Thomas i USA:s högsta domstol föddes in i Gullah-kulturen i Pin Point, Georgia. Hans modersmål är geechee eller gullah som det också kallas. Han har sagt att han inte gärna ville prata engelska i skolan och på universitetet eftersom han var rädd för att uttrycka sig inkorrekt. Gullah-turen är en fascinerande resa genom Charleston med berättelser om stadens svarta historia.
Nyligen öppnade ett museum i det som en gång var slavmarknaden i Charleston. Där berättar man om slavarnas historia, en historia som är svår att berätta eftersom så lite finns kvar och är en del av historien som inte prioriterats. Det finns få objekt men desto mer text att läsa. Jag lyssnar till inspelningar gjorda på 1930-talet där de allra sista av dem som en gång var slavar berättar om sina liv. Old Slave Mart Museum på 6 Chalmers St är ett måste när du besöker Charleston. Det var intressant att se filmen om Bunce Island i Sierra Leone, Afrika där infångade slavar hölls fängslade innan de skeppades till en oviss framtid på andra sidan Atlanten. Under vår Gullah-tur får vi också höra om den legendariske smeden Philip Simmons som under sitt yrkesverkasmma liv har smidit mer än 500 grindar. Charleston är en stad berömd för sitt vackra smide. Philip Simmons (född 1912) är representerad på the Smithsonian i Washington.
"Philip Simmons is a poet of ironwork. His ability to endow raw iron with pure lyricism is known and admired throughout, not only in South Carolina, but as evidenced by his many honors and awards, he is recognized in all of America." John Paul Huguley, Founder, School of the Building Arts (now the American College of the Building Arts)
Vi får höra lite om Porgy and Bess, den berömda musikalen av George Gershwin. Den bygger på en roman av DuBose Heyward. Verkligehetens Porgy var en elak typ som mördade flera människor, enligt Alphonso Brown.
Vi är ganska trogna den lista på saker vi fick rekommenderade från Peter och Isabelle i Savannah. Merci beaucoup! Vi börjar dagen med en Gullah tour, sedan ser vi filmen om Chaleston som var sådär. Vi tar en drink på taket till Vendue Inn med en fantastisk utsikt över hela Charleston. Rekommenderas! Vi äter middag på Red Drum i Mount Pleasant och försöker förgäves få bord på FIG. Restaurangen SNOB passerar vi men väljer att gå vidare. Hanks Seafood på Hayne St hittar vi aldrig till och vi äter heller inte frukost på Hominy Grill. Nästa gång kanske!
Nästa dag strosar vi runt och försöker hitta highlights. Bara att vandra runt i den här vackra miljön i Charleston är verkligen en skönhetsupplevelse. Vackra blommor, grindar, hus… Det är en sagolik miljö. Vårt B&B heter the Old Village Post House och ligger i Mt Pleasant utanför Charleston. Vi åker över en lång bro för att komma dit. Vi stannar till i hamnen för att ta ett glas vin och får se delfiner simma förbi. Det är en flock på fem individer. Old Village Post House ligger fint bara några hundra meter från havet. Det är ett charmigt ställe med en fantastisk söndagsbrunch. Jag åt pocherade ägg på krabbkaka.
Efter en sen frukost styr vi kosan mot Boone Plantation. En allé med ett nittiotal live oaks sträcker sig upp mot huvudbyggnaden. Till vänster ligger slavbostäderna och där hålls en teaterföreställning på Gullah-språket.
Väldigt intressant. Vi får mer bakgrund till kulturen och hur slavarna levde. Boone Plantation odlade bomull fram till kriget och växlade sedan till odling av pecan-nötter. 15 000 träd fanns en gång där. Nu återstår 500. Plantagen är fortfarande i bruk och nu odlas frukt och grönsaker. Dagens ovanligaste händelse var när vi såg en sköldpadda lägga ägg i sanden på vägen. Det var en intressant tur runt plantagens ägor med en guide som berättade om livet, historien och dagens Boone Plantation.
Nyligen öppnade ett museum i det som en gång var slavmarknaden i Charleston. Där berättar man om slavarnas historia, en historia som är svår att berätta eftersom så lite finns kvar och är en del av historien som inte prioriterats. Det finns få objekt men desto mer text att läsa. Jag lyssnar till inspelningar gjorda på 1930-talet där de allra sista av dem som en gång var slavar berättar om sina liv. Old Slave Mart Museum på 6 Chalmers St är ett måste när du besöker Charleston. Det var intressant att se filmen om Bunce Island i Sierra Leone, Afrika där infångade slavar hölls fängslade innan de skeppades till en oviss framtid på andra sidan Atlanten. Under vår Gullah-tur får vi också höra om den legendariske smeden Philip Simmons som under sitt yrkesverkasmma liv har smidit mer än 500 grindar. Charleston är en stad berömd för sitt vackra smide. Philip Simmons (född 1912) är representerad på the Smithsonian i Washington.
"Philip Simmons is a poet of ironwork. His ability to endow raw iron with pure lyricism is known and admired throughout, not only in South Carolina, but as evidenced by his many honors and awards, he is recognized in all of America." John Paul Huguley, Founder, School of the Building Arts (now the American College of the Building Arts)
Vi får höra lite om Porgy and Bess, den berömda musikalen av George Gershwin. Den bygger på en roman av DuBose Heyward. Verkligehetens Porgy var en elak typ som mördade flera människor, enligt Alphonso Brown.
Vi är ganska trogna den lista på saker vi fick rekommenderade från Peter och Isabelle i Savannah. Merci beaucoup! Vi börjar dagen med en Gullah tour, sedan ser vi filmen om Chaleston som var sådär. Vi tar en drink på taket till Vendue Inn med en fantastisk utsikt över hela Charleston. Rekommenderas! Vi äter middag på Red Drum i Mount Pleasant och försöker förgäves få bord på FIG. Restaurangen SNOB passerar vi men väljer att gå vidare. Hanks Seafood på Hayne St hittar vi aldrig till och vi äter heller inte frukost på Hominy Grill. Nästa gång kanske!
Nästa dag strosar vi runt och försöker hitta highlights. Bara att vandra runt i den här vackra miljön i Charleston är verkligen en skönhetsupplevelse. Vackra blommor, grindar, hus… Det är en sagolik miljö. Vårt B&B heter the Old Village Post House och ligger i Mt Pleasant utanför Charleston. Vi åker över en lång bro för att komma dit. Vi stannar till i hamnen för att ta ett glas vin och får se delfiner simma förbi. Det är en flock på fem individer. Old Village Post House ligger fint bara några hundra meter från havet. Det är ett charmigt ställe med en fantastisk söndagsbrunch. Jag åt pocherade ägg på krabbkaka.
Efter en sen frukost styr vi kosan mot Boone Plantation. En allé med ett nittiotal live oaks sträcker sig upp mot huvudbyggnaden. Till vänster ligger slavbostäderna och där hålls en teaterföreställning på Gullah-språket.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)