Den här bokcirkeln träffas en gång i månaden och diskuterar böcker. Medlemmarna turas om att välja vilken bok de ska diskutera och hittills har det varit en blandning av klassiker och modern litteratur som till exempel Eat, Pray, Love av Elizabeth Gilbert, Four Loves av CS Lewis, Fair and Tender Ladies av Lee Smith, Time Traveller’s Wife av Audrey Niffenegger.
Idag ska Stieg Larsson-boken avhandlas. En åsikt som delas av flera i gruppen är att början på boken var svår och väldigt business-like. Början handlade väldigt mycket om Wennerström men i slutet var där inte mycket om den affären, tyckte en av damerna. Från det kapitlet när Mikael Blomkvist letar efter fotografier kunde hon inte lägga ifrån sig boken.
Någon säger sig love-hate Mikael Blomkvist som hon tycker är en intelligent man som med styrka står upp för vad han tror på. Hon tycker inte om hans promiskuösa sätt och tycker synd om Lisbeth som faktiskt börjar älska honom.
– I felt sorry for Lisbeth. She fell in love with Mikael and she brought him this special present, säger en av damerna.
Bokcirkeln föreställer sig att Lisbeth ser ut som Keira Knightley eller Winona Ryder. Rollbesättarna i Sverige som valde Naomi Rapace var inte långt ifrån det utseendet.
En av damerna tyckte om prologen med de pressade blommorna. Det fascinerade henne.
– Sad that Harriet is sending him flowers – Henrik saw it as sadistic and mean, säger en annan av damerna.
Överlag är namn på både personer och platser svåra att komma ihåg. Flera i gruppen önskade att de hade känt till Sverige bättre. I den amerikanska upplagan finns ett släktträd men det är fortfarande svårt att komma ihåg vem som är vem, tycker flera i gruppen. Larsson har klämt in onödigt mycket reklam i boken. Reaktioner kommer på Apple Powerbook-reklamen som dyker upp. Ibland fanns där små översättningsproblem som till exempel kefir. Vad är det frågar någon? Det är svårt att veta hur mycket pengar det handlar om eftersom valutan är i SEK tycker någon. Intressant att läsa om bankkrisen i boken, det pågår ju i USA just nu. Någon tycker att det syns att boken är skriven av en journalist. Den har ett högt tempo. Överlag kan de flesta tänka sig att läsa del två och tre även om boken inte hamnar på någons 20-i-topp-lista.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar