Savannah

Savannah i Georgia är en underbar liten stad med promendvänliga gator. Överallt finns vackra hus som berättar om stadens historia. De året-året-runt-gröna ekarna som lever i symbios med en skäggliknande växt, Spannish moss, ger en mystisk touch till staden. Långa grå skägg hänger ur träden men det är inte mossa och den är inte spansk. Vi får reda på att den här växten är en släkting till ananasplantan. I Savannah spelades filmen Midnight in the Garden of Good and Evil med Kevin Spacey, Judd Law och John Cusack in. Den är en bra introduktion staden.

Överallt i Savannah finns reklam för historiska bussturer men efter tips från kompisar som nyligen varit där valde vi bort det och vi blev snabbt varse att det går precis lika bra att promenera runt och läsa fakta ur en guidebok. Stan är så pass liten. The Historic District gränsar i norr till the Savannah River och Savannah Harbor, i öster till Truman Parkway, i söder av Victory Drive och i väst av West Boundry Street. Vårt trivsamma B&B , Catherine Ward House, ligger precis utanför Historic District och det är en perfekt promenad längs Bull Street ner till hamnen för en liten drink innan vi hamnar på restaurangen Vic’s on the River. Vi serveras ett sconesliknande bröd med apelsinmarmelad innan vi får våra förrätter. Så långt allt väl. Våra varmrätter är allt annat än vällagade och trots att vi bara behöver betala halva priset känns det lite surt. Överprisad mat och långt ifrån fantastisk, är mitt omdöme.

Vi börjar nästa dag med en tur till Visitor’s Center och Savannahs historiska museum. Där står den lilla statyn av flickan som syns på omslaget till boken Midnight in the Garden of Good and Evil av John Berendt som sedan filmatiserades och under regi av Clint Eastwood. En liten film berättar om stadens historia som började när general Oglethorpe 1733 kom från England till Savannah för att skapa en stad utan det moraliska förfall han sett i London. Bomull blev snabbt en industri och byggde upp Savannahs rikedom. Under det amerikanska inbördeskriget tvingades staden ge upp kriget mot general Shermans trupper. Hellre än att se staden brännas la man ner vapnen 1864. Under vår promenad bland alla historiska mansions som påminner om äldre tiders rikedomar även om det finns flagnande färg och sprickor i fasaderna hittar vi några pärlor. Forsyth’s Park med en underbar fontän I närheten ligger Mercer.Williams hus. Telfair Museum of Art har köpt Owens-Thomas hus på 124 Abercorn Street och entrén dit ger tillträde till det nybyggda Telfair’s Jepson Center for the Arts och Telfair Academy. Vi hann med en guidad tur i Owens-Thomas hus och fick bland annat se slavarnas hus med blått tak. Den blå färgen sägs jaga iväg onda andar. Slavarnas historia är annars påfallande frånvarande i Savannah. SCAD, Savannah College of Art and Design sätter sin prägel på stan. Överallt ser vi studenter som cyklar runt och skolan ligger utspridd överallt.

Tydligen ska Wormsloe Plantation ha en vacker allé av ekar (live oaks med låååååånga grenar) men själva plantagen är inte mycket för världen. Tvvärr hinner vi inte med en tur till Bonaventure Cemetary som många rekommenderade utan vi fortsätter till Beaufort i South Carolina.

Det trevliga med ett B&B är att det är så personligt. Leslie på Catherine Ward House är supertrevlig. Vi lär dessutom känna ett par från San Fransisco som precis kommit från Charleston. De delar generöst med sig av tips på saker som de tyckte om där och när vi sedan kommer till Charleston har vi en lång lista med saker att se och göra. Merci beaucoup!

Resan till Savannah från Raleigh tar ungefär fem timmar och under den tiden stannade vi på en Le Creuset Outlet. Priserna där skiljer sig oväntat lite från ordinarie priser men vi köpte i alla fall en pepparkvarn. Skippa den outleten är mitt tips.