Nästan alla artiklar i Folkbladet

Dräktig noshörning föder om fjorton månader - ett scoop.

Röster från Östergötland. Så tycker amerikanska östgötar om valet.

Läsecirkeln Läslust

En hobby-smed från Vikbolandet

Oviss tid för anställda på Hellmer

Skräckfilm i Vrinnevi-skogen

Obama får hjälp från Norrköping

Midsommar på andra sidan Atlanten

Läs om när vi firade midsommar i Cary, North Carolina.

http://www.folkbladet.se

Obama får hjälp - från Norrköping

Läs min artikel om Maria Gimbro från Greensboro på www.folkbladet.se

Finanskris

Den här finanskrisen går mig på nerverna. Vart är USA på väg? ...och världen? Det ser riktigt illa ut... Hur tänkte de som röstade ner krispaketet?

Cataloochee Valley och Stinas björnfrossa

Öga mot öga med en björn i skogen är jag inte så tuff. Om jag ändå hade haft en kamera tänkte jag när jag hade slutat skaka. Vad gör man när man möter en björn? Jag ställde mig bakom ett träd. Sedan la jag benen på ryggen.

Efter alla turiststinna platser längs Blue Ridge Parkway hamnar vi i en dal där inte ett enda affär finns. Här finns faktiskt inte ens en restaurang i sikte. Det är vi, solen och naturen.

Catalochee Valley i Great Smoky Mountains beboddes först av native americans, indianer, innan de vita nybyggarna hittade hit. Än idag är det en orörd plats och de enda spåren av bebyggelse är de gamla hus som nybyggarna lämnat efter sig. Här finns ett bevarat träkapell, the Palmer Chapel, en skola, Beech Groove School och olika familjers hus. Ingen människa bor längre i Cataloochee Valley utan husen står öde och är öppna för besökare. Varje år anordnas en stor återträff för ättlingarna till de första nybyggarna.

I september fram till oktober är det parningstid för kanadahjortarna eller vapiti som de också kallas. De är nästan lika stora som älgar men har horn som renar. I Nordamerika kallas de elks. Moose är vår älg som bland annat finns i Alaska och Kanada men inte i Great Smoky Mountains. Kanadahjortarna var förr vanliga i de här trakterna innan de jagades ut. Nu har man planterat in en ny stam med trettio djur från Kentucky och trettio djur från Kanada och de verkar trivas och förökar sig. Vårt första möte med en vapiti är konstiga läten och ljud från skogen. En stor hanne gnider hornen mot ett litet träd. Spännande tycker vi som inte vet vad vi har att vänta.
Vi fortsätter mot skolan och vidare mot ett av nybyggarhusen. Det är fantastiskt att föreställa sig hur människorna kunde leva i den här ödemarken. Ingen elektricitet och bara skog och berg omger oss. Alla husen ligger i närheten av den lilla floden som flyter fram genom dalen. Tre ormar ligger ihopslingrade vid vattnet och några hundra meter bort står en vapititjur på ängen och skriker. Han får genast svar. En annan vapititjur utmanar uppifrån skogen. Det är fantastiskt spännande. Under brunsten vill tjurarna betäcka så många damer som möjligt och kämpar stenhårt för varje ko. Under ett gammalt äppelträd står så en vapitiko och äter lugnt på sina äpplen. Hon är anledningen till all ilska mellan tjurarna.

Inget händer på en halvtimme så vi fortsätter i bilen tills vägen tar slut. Därifrån kan man vandra upp till Woody House. Vid det laget har jag tröttnat lite på alla hus så jag fortsätter lite i förväg. Vid ett stort träd slår tanken mig att jag nog borde vänta på de andra som är cirka 150 meter bort i Woodys lilla hus. I exakt samma ögonblick som den tanken slog mig ser jag björnen. Den är mellan 10 och femton meter från mig.

Tack Lennart Hjelm för alla gånger vi har pratat om björnar i Idre. Jag gjorde nästan som du sa. Efter att ha ställt mig bakom trädet, vilket var helt fel, ställde jag mig på stigen igen och backade sakta bort och det var rätt…. Sedan sprang jag för livet och snabbare än Bolt och blixten, jag svär. Inte rätt… Björnen måste ha undrat vad jag höll på med. Som tur var kom den inte efter och sedan var jag i tryggheten hos Nigel och hans föräldrar. De hade också sett björnen och undrat var jag befann mig och försökte varna mig.

Resten av dagen ägnade vi åt att titta på vildkalkoner och fler kanadahjortar men från bilen.

Cataloochee Valley är en fantastisk plats, speciellt under hösten.

Ett litet tips från mig är att du ska läsa på vad man ska göra om man möter en björn innan det händer.

Bensinstopp

Orkanen Gustav ställer fortfarande till bekymmer. Det börjar märkas i North Carolina och Georgia att flera raffinaderier i Texas ligger nere. Radiostationen NPR rapporterar om stora problem i Atlanta men även i mindre städer som Raleigh och Asheville börjar det bli kännbart. Många bensinstationer är stängda på grund av brist på bensin.

I ett land som är så beroende av sina bilar är brist på bensin en katastrof. I Sverige finns ett utbyggt bussnät och i Norrköping är vi bortskämda med både tåg, bussar och spårvagnar. Här är det sällsynt ens med bussar som lokaltrafik. Människor är totalt beroende av sina bilar och i många fall är det bensinslukande stora bilar som Dodge Ram, GMC Yukon eller Jeep.
Folk är desperata efter bensin och köerna till de öppna bensinmackarna är långa. De flesta bensinstationerna är stängda och det gör att de som faktiskt är öppna har ett enormt tryck på sig.
- Vi har sålt en månads bensinåtgång på tre dagar, säger en anställd på en Exxon-station i Asheville. Både BP och Shell på samma gata håller stängt i väntan på leverans.

I Asheville i North Carolina märks den minskade tillgången tydligt. I vissa fall måste polis tillkallas för att hålla ordning på trafiken. Köerna går runt kvarteren och bensinstationernas anställda dirigerar bilarna till de olika pumparna. I Atlanta har det gått så långt att folk följer efter tankbilar och man skickar SMS till varandra för att uppdatera var det finns bensin, uppger radiostationen NPR.
- Vi har inte sett något liknande sedan 70-talet, säger Linda Parker på det lilla hotellet the Lion and the Rose i Asheville. Hennes man Jim ska precis åka och fylla upp tankarna i familjens båda bilar ifall att bensinkrisen kommer att fortsätta.

För mig på semester i Blue Ridge Mountains med en blinkande lampa på instrumentbrädan som säger att jag har mindre än fyra liter bensin kvar är det kritiskt. Det ryktas att det finns öppna mackar utanför Asheville så vi åker dit och hoppas att bensinen ska räcka. Det gör den och vi kan åka hem till Raleigh igen. Dagen efter är det återigen samma visa, fast i området där jag bor. Bensinstatiionen BJ's är stängd men nästa mack har bensin. Nu har vi bensin i båda bilarna och ska inte åka så långt den närmaste framtiden.

Ett eget berg

Tänk att äga ett eget berg. Någon var i alla fall förutseende nog att köpa Grandfather Mountain och utveckla det till ett turistcentrum. Det kostar ca 14 dollar att åka in på området och en slingrande bergsväg tar oss sakta uppåt. På Grandfather Mountain finns ett museum som beskriver North Carolinas djur- och växtliv och det är bra gjort. Här beskrivs björnar, pumor, örnar andra underbara djur. Dessutom finns en liten djurpark där de olika NC-djurarterna finns representerade. Det här är den stora behållningen. En vithövdad örn, bald eagle och en ”vanlig” örn, golden eagle, som inte kan flyga efter jaktskador sitter i varsin inhägnad och ruggar upp sig och skriker ilsket. Det finns dessutom fem svartbjörnar, uttrar och två pumor, cougars. Eftersom jag aldrig har sett de här djuren i verkligheten är det en fantastisk upplevelse och vi stannar länge innan vi åker vidare upp mot toppen av Grandfather Mountain. Det går att åka hela vägen upp men vi parkerar på Trail’s parking och vandrar upp till toppen via Bridge-trail. Det är en lätt led. Utsikten är underbar men vi trängs med många andra människor. En klar dag ska man kunna ana staden Charlotte i horisonten. Vi ser bara turister. Vi undrar om det bor björnar i närheten för längs leden kan man känna en stark, skarp doft. Det kanske bara är människokiss för björnar ser man väl inte häromkring? Grandfather Mountain är värt ett besök, inte minst för djurparkens skull.
Det finns många berg i längs Blue Ridge Parkway så om jag börjar spara nu kanske jag kan köpa ett så småningom.

Efter Grandfather Mountain åker vi till Linville Falls för att titta på ett vattenfall. Det finns flera trails att välja mellan och vi väljer bort den allra enklaste som de flesta verkar gå till. Vi vandrar till två olika utsiktsplatser och är i det närmaste ensamma. Den första utgår från informationscentrets baksida och den andra finns på samma led. Här får vi uppleva tystnad och stillhet. Den andra leden är en riktigt jobbig led som tar oss rakt ner och hela vägen ner till floden. Turen tar cirka en timme med klättring ut på stenar i vattnet inkluderat. Turen är ungefär tre kilometer men rakt ner och rakt upp. Det är härligt att sitta i solen och höra vattenfallet och se små vattenpartiklar sväva i luften. Värt all ansträngning.

Blue Ridge Parkway och Blowing Rock

Det tar nästan tre timmar att komma till Blue Ridge Parkway från norra Raleigh. Första natten ska vi sova i Blowing Rock men först åker vi norrut för att vandra till ett vattenfall, äta matsäck och munkar från Krispy Kreme Doughnuts. Det är en behaglig promenad och under turen ser vi informativa skyltar om växter och svampar. Inte riktig vildmark, men okej. Naturen och utsikten är fantastisk.

Bergen är blå och lite disiga i fjärran och i skogen finns enorma rododendron-buskage. Maj och juni är bäst för blomningen men slutet av september och oktober är tiden för höstfärgerna. Nu i mitten av september har löven börjat skifta men grönt dominerar fortfarande. Det är kyligt och den stora ylletröjan kommer väl till pass lite senare på eftermiddagen.

Blowing Rock är en turistfälla och om man vill uppleva vildmark och bergens tystnad ska man inte åka hit. Kilwin’s glass finns här (också) och det har fler än vi upptäckt. Kön sträcker sig ut på gatan men fudge- och glassugna människor står ut med att vänta i en halvtimme och det är väl värt att väntas på tycker jag. The Village Café är stängt men det ser också mysigt ut med en liten trädgård och fina bord och stolar utomhus. Internet caféet Tucker’s on the Main har öppet och gör goda cappucino och säljer roliga böcker. Vad sägs om Harold the Farting Dog?

Det lilla hotellet Ridgeway Inn är ganska bra, enkelt och har sköna sängar. Vårt dubbelrum har två sängar som lätt skulle kunna rymma två personer var.

Namnet Blowing Rock kommer från en sägen om en indianflickas älskade som fördes till henne av vinden där hon satt och väntade på honom på en klippa. Det är tveksamt om utsikten är värd 7 dollar per person. Den är gratis på många ”overlooks” längs Blue Ridge Parkway. Vi missar solnedgången eftersom stället stänger klockan 19.00. Istället åker vi till baren the Canyons för att se solen gå ner över bergen.

Vi avnjuter en fantastiskt amerikansk middag på Woodland’s BBQ. En cowboy sjunger country och sextiotalsballader och vi äter chopped pork, coleslaw och fries. Min portion hade kunnat föda fler människor. Bill Clinton har varit på Woodland’s BBQ tillsammans med Jimmy Carter och George Bush d.ä. Stället är rustikt enkelt och en signerad bild med Annika Sörenstam på sitter på väggen.

Nästa gång åker jag inte till Blowing Rock annat än för Woodland’s BBQ.

Läget i USA

På nyheterna rapporteras det hela tiden om USA:s åtgärdspaket för att klara den svåra ekonomiska situationen. Igår gjordes en jämförelse med situationen i Sverige i början på 90-talet på radiokanalen NPR.

(Det var första gången sedan jag kom hit som jag hörde Sverige nämnas i andra sammanhang än golf och hockey i ett nationellt nyhetsmedium. I vår lokala tidning berättades det förvisso om en läkarstudent på Karolinska som suttit inne för mord.)

Det man sa var att åtgärderna sätts in snabbare i USA än vad man gjorde i Sverige och man hoppas att de 700 miljarderna som skjuts till ska räcka. George Bush höll ett blekt tal till nationen i onsdags där han sa att ekonomin inte fungerar men det var ingen nyhet för någon. Till och med republikanerna måste tycka att han är sådär eftersom de inte lät honom delta i sitt konvent. Det var första gången som en sittande president inte deltog.

Är amerikanarna riktigt oroliga för ekonomin? Jo, det är de! För de som ska sälja sina hus är det ett stort dilemma. Man har byggt för mycket och marknaden står stilla och det är nästan omöjligt att sälja hus just nu.

Bör vi vara oroliga för USA:s ekonomiska situation? Det finns ett engelskt uttryck som illustrerar det: När USA nyser blir Storbritannien förkylt. Detsamma gäller för resten av Europa och världen får man anta.

Vad händer i politiken?

John McCains val av vicepresident kom kanske som en överraskning för många. Relativt okänd för många amerikaner har Sarah Palin gjort entré i den amerikanska politiken. Med stormsteg får lov att tilläggas.

Genom att välja den här fembarnsmamman som vid 44 års ålder ska bli mormor och vars lille son snart får en systerson att leka i sandlådan med har republikanerna gjort ett smart val. Hon kan locka Clinton-väljare över på sin sida. Kampen om väljarna har trappats upp. Palin står dock långt ifrån Hillary. Feminism ska inte förknippas med kön, säger Julie Kirshner, från National Organization for Women (NOW) till tidningen Metro och flera andra håller med. Tidningen US Weekly skräder inte på orden. Där står att läsa att Palin är emot sexualundervisning, att hon är abortmotståndare och fadern till dottern Bristols barn, Levi Johnston, säger ”I don’t want kids”. Ett visst mått av tvång in i det stundande äktenskapet mellan de unga tu, anas.

Sarah Palin är Hillary Clintons motsats. Fina ord från en bra talskrivare räcker inte. Sarah Palin är en skrämmande person. Med familjen i fokus ska den här jaktintresserade basketkvinnan jaga röster åt republikanerna. Frågan är om hon blir genomskådad eller om människor köper hennes ideal och värderingar? Familjen Palin är aktiv i kyrkan, tycker om friluftsliv och sport. Det kanske många gillar tillräckligt för att rösta på republikanerna. Tyvärr. Å andra sidan röstas det mer på en presidentkandidat än på en vicepresidentkandidat.

PS. Nigel har tagit den här fantastiska bilden på de två damerna som vi mötte i Great Smokie Mountains. Han har också tipsat om den här länken om Palin och hennes syn på utrikespolitik.
http://www.youtube.com/watch?v=nokTjEdaUGg

Storm i New York

Det har varit mycket prat om orkaner den senaste tiden. Gustav hotade New Orleans och Raleigh hotades av Hanna. Senast var det Ike. Jag åkte till New York för att slippa undan men icke. På lördagen stormade det och regnade hela dagen. Mitt paraply gick till och med sönder.

På söndagen hade stormen dragit över och solen strålade igen. En perfekt dag för ösafari i NYC. En gratisfärja går ut till Governor’s Island som fram till 1995 var i militärens ägo. När ön överläts var det mot ett löfte om att den bara skulle användas till New York-bornas nöjen och fritid. Inga lägenheter eller kontor alltså. Däremot en vacker utsikt över bland annat Finance District, Frihetsgudinnan och fram till den 13 oktober några av Olafur Eliassons ”The New York City Waterfalls”. Under den 8 minuter långa färjeturen hinner jag skymta två av hans vattenfall, gjorda av byggnadsställningar. I hamnen finns ytterligare ett byggnadsställningsvattenfall som skvätter små svalkande vattenpärlor. På Governor’s Island äter jag en glass och tar en tur i en golfbil för tolv passagerare och får öns historia berättad för mig av en guide som säger att golfbilsturen kommer att kosta en bagel och en kaffe. Fast det är gratis, han luras bara. På den här ön togs de inledande samtalen mellan Gorbatjov och Reagan som sedan ledde till murens fall. Frihetsgudinnan är i närheten och nästa anhalt blir Liberty Island med en båt från Battery Park. Många turister trängs och tar bilder på den här gröna symbolen som ser lite sliten ut på nära håll. Den största behållningen är att se alla som försöker få med sina kära på samma bild som gudinnan för ön räcker liksom inte till för att fånga både henne och personerna på ett och samma fotografi.

På Ellis Island finns ett immigrantmuseum som jag snabbt går igenom. Jag skickar en snabb tanke till Vilhelm Moberg som på ett mycket intressantare sätt talar om människorna som kom till New York. Båtresan kostar 12 dollar och då är inträdet till museet inkluderat. I Battery Park är en stor scen uppbyggd för kvällens konsert. Jag strövar vidare och hamnar på Wall Street, ser New York-börsen och sedan the Wall Street Bull. Finance District är mörkt kallt och hotande men storslaget i all sin kyla.

Nästa dag beger jag mig till Empire State Buildning och trängs i en av de längsta köer jag sett. Hissresan ger mig ett lätt illamående för på ett kick åker vi 80 våningar. Sedan kommer en ny kö för att åka de sista sex. Utsikten är spektakulär och jag tycker att det var värt timmen i kön för att se det här. Sedan promenerar jag hela vägen till Central Park, förbi zoo och Metropolitan, upp till East 84th Street, hämtar min väska och flyger hem. Ingen NYC-resa är fullkomlig utan en promenad i Central Park. Borta bra...

Krispy Kreme Doughnuts från North Carolina

Krispy Kreme Doughnuts framgångssaga började 1937 när Vernon Rudolph köpte ett hemligt recept på munkar från en fransk kock i New Orleans. Han hyrde en lokal i Old Salem i Winston Salem, North Carolina, och började sälja till lokala mataffärer. Efterfrågan växte och snart började han sälja direkt till kunderna. På 60-talet började expansionen och sedan dess har Krispy Kreme Doughnuts erövrat stora delar av världen. Idag finns kedjan representerad från östkusten till västkusten i Nordamerika, i Storbritannien, Australien, Asien och Mellanöstern. Efter Vernon Rudolphs död 1973 såldes kedjan till Beatrice Foods men köptes på 80-talet tillbaka av en grupp som skulle bli de första franchisetagarna.

I Raleigh ligger en Krispy Kreme med drive-in i Historic Downtown. De har nattöppet och kunderna sviker inte. En lördagnatt är drive-in-kön lång. Bakom butiken kan man se in i munkfabriken där tusentals munkar tillverkas. Det påminner inte så lite om Kalle och chokladfabriken. Tyvärr är det förbjudet att ta bilder. Hemligheten bakom munksuccén måste hållas hemlig.

Jag köper ett dussin munkar för ca 7 dollar. I snart 34 år har jag levt i villfarelsen att jag inte tycker om munkar. Ingenting kunde vara felaktigare. Upptäckten av Krispy Kreme Doughnuts är en potentiell hälsofara. Det är något speciellt med blandningen av fett och sött som gör att man gapar efter mer som en liten fågelunge. Tre-i-topp-listan ser ut så här: Etta blir chokladglaserad munk med fyllning av vaniljkräm. Nummer två blir glaserad munk med fyllning av citronkräm, trea blir glaserad munk med hallonkräm. Farligt, farligt men härligt, härligt…

Det tar en halvtimme att köra dit och tur är väl det för även om jag nu tycker om munkar så vill jag inte se ut som en.

Av Stina Larsson

Källa: http://www.krispykreme.com

Filmrecension av Sex and the City

Så lyckades man till slut samla ihop de fyra till en film trots allt. En efterlängtad reunion som rätar ut många frågetecken som fanns kvar när serien upphörde 2004.

Filmen handlar om de forna singeltjejerna i New York några år senare, nu i relationer i olika stadier. Carrie Bradshaw har äntligen funnit lyckan med Big och försörjer sig på att skriva böcker. Big och hon ska flytta ihop i en fantastisk penthouse-våning och planerar att gifta sig. Samantha Jones har flyttat till L.A. med Smith Jerrod som nu har en framgångsrik karriär i Hollywood. Miranda Hobbes lever ett ganska tråkigt förortsliv med Steve Brady i Brooklyn och Charlotte York har en total familjeidyll och lycka med Harry Goldenblatt och den adopterade dottern. Steve är otrogen mot Miranda och det kastar skuggor över det stundande bröllopet mellan Mr Big och Carrie. Bröllopet växer till ett jippo, från 75 till 200 gäster. Carrie blir fotad för Vouge i olika haute couture-brudklänningar och det är en stor händelse att New Yorks sista singeltjej ska gifta sig. Carrie vet vad hon vill men Big börjar tvivla.

Filmen gör inte den designintresserade besviken. Skorna, klänningarna och smyckena är extraordinära i all sin storslagenhet. Carries brudklänning från Vivianne Westwood är en gräddbakelse och helt underbar. Varumärkesplaceringarna syns i varje scen. Det verkar ha varit extremt viktigt för företagen att synas i just den här filmen, kanske för att den riktar sig mot en köpstark grupp . Kaffekedjan Starbucks är förmodligen en av huvudsponsorerna tillsammans med en uppsjö av andra varumärken. I en scen shoppar Samantha loss på Rodeo Drive i Beverly Hills när hon är olycklig. Det vore intressant att veta hur mycket pengar som hennes shoppingrunda gick på och inte minst vad sponsorerna fick betala för att kameran skulle zooma in just deras påsar. Filmen säljer in en livsstil och är en härlig verklighetsflykt för oss som inte köper Chanel och Gucci när vi är olyckliga.


Sex and the City förtjänar en helkväll med väninnorna, se den, skratta, drick drinkar efteråt och ha en underbar kväll för det är rolig film. Men budskapet är tydligt; bygg inte din tillvaro på en man. När allting rasar samman är det du själv som är din egen lyckas smed. Av Stina Larsson

Virginia Gold Cup

Virginia Gold Cup är inte bara hästar utan också vackra klänningar, hat contest, hundtävlingar och folkfest. Första helgen i maj går Virginia Gold Cup av stapeln. Det är hästkapplöpning över hinder, steeplechasing, som lockar tusentals åskådare ut i den vackra Virginia-naturen.

Det tar ca 45 minuter att köra från Washington till banan the Great Meadow nära the Plains. Parkeringsplatsen är redan full av bilar när vi kommer och jag undrar hur vi någonsin ska lyckas hitta tillbaka till vår bil. Överallt ser vi damer och herrar i tjusiga kläder som har dukat upp bord, antingen bredvid bilen eller närmare banan, och äter, dricker och umgås i solen (och blåsten). Vi är på väg till George Mason University Alumni-tält precis bredvid banan där mat och dryck serveras. Det är en social tillställning lika mycket som en hästkapplöpning och en viktig sammankomst för de gamla studenterna. Vi har tillträde genom vår vän Susan som har studerat på universitetet. På andra sidan banan, vid målgången, är huvudläktaren placerad. Vi har utsikt över bergen och den lummiga grönskan. Det yr pollen i luften och ganska ofta hörs nysningar.

I vårt hörn av banan händer det mycket. En häst kommer galopperande utan jockey som ligger avkastad på någon annan del av banan och man försöker desperat fånga in hästen. Den leker katt och råtta. Äntligen lyckas man fånga in hästen och loppet kan börja igen. När hästarna i tävlingen susar förbi i full galopp sprutar jorden och jockeyernas färggranna kläder lyser upp banan. Det finns ingen officiell spelorganisation på tävlingen utan vi satsar mellan oss på våra favorithästar men ingen tur. Samma sak i nästa lopp. På nära håll ser man hur kraftfulla hästarna är. Det är en lång dag med drinkar, mat och reklamjippon. Olika företag agerar sponsorer för de olika loppen.

Förr i tiden var hästarna lika viktiga för transportsystemet och ur den traditionen föddes hästkapplöpningen. Idag är det bilarna som står för transporten och bilarna är inte bara viktiga för transport och som statussymbol här i USA. Vid idrottsevenemang, konserter och dylikt tjänar bilen som bord och man har enorma kylväskor till öl och annan alkohol. Man fäller ner bagageluckan och festen börjar bakom bilen. Överallt ser man folk grilla, dricka öl och äta vid bilen. Jag har sett det på amerikansk fotboll, konsert och nu även på Virginia Gold Cup. Det är lite konstigt men tydligen en del av den amerikanska kulturen. Dagen tar slut och vi åker tillbaka till Washington där vi ska tillbringa söndagen den här helgen.

Biten volontär hos Barack Obama

Idag är jag volontär hos Barack Obama. Vi är fyra som får en snabb genomgång av advokaten Mark från New York. Medarbetare har rest runt till olika stater för att arbeta med kampanjen och ett nätverk av supportrar ser till att de har någonstans att bo under tiden de jobbar på varje plats. Jag träffar Rob som är en student från nordöstra USA som gjort uppehåll i studierna för att jobba heltid med Obamas kampanj. Vi ska jobba i par. Jag och min kollega blir tilldelade en karta och listor över hus som vi ska besöka.

Det har inte gått någon förbi att omröstningen handlar om vem som ska bli demokraternas kandidat i USA. Mitt manus säger så här: I’m going door to door because North Carolina will play a crucial role in determining who will be the next president of the United States...

Systemet här underlättar inte att rösta.

För det första måste du registrera dig. Det är möjligt fram till på lördag den 3 maj. Du måste presentera ett giltigt körkort för North Carolina, en räkning, bankpapper eller student-id med namn och adress när du registrerar dig. För att undvika kaos på själva röstdagen vill Obama-administrationen att så många så möjligt röstar i förväg. För det andra måste du kunna komma ifrån jobbet för att rösta eftersom själva röstdagen är en vardag.

Min uppgift för dagen är att hitta anhängare i ett villaområde i Raleigh och promota möjligheten att rösta före själva valdagen. Till min stora besvikelse är nästan ingen hemma. Jag lämnar informationen ihoprullad mellan dörrhandtagen, att lägga informationen i brevlådan är enligt mitt manus helt förbjudet. Till slut öppnar en kvinna dörren och jag får äntligen berätta om One-Stop Early Vote som som jag ju ska informera om. Hon vet faktiskt inte om vilka möjligheter hon har så vi pratar en stund och kommer fram till att hon trots allt får rösta om hon registrerar sig. Jag tackar och går vidare.

Några fler dörrar öppnas och plötsligt blir jag överöst med påståenden.

- Ja, han väntade ju med att konvertera från islam tills han träffade Michelle och jag litar inte på den mannen, säger en kvinna.

- Jag gillar varken Hillary eller Obama så jag ska nog rösta republikanskt, säger en annan.

Jag säger inget (helt enligt mitt manus) utan går vidare efter att ha önskat lycka till.

Man kan undra över mitt eget engagemang i den amerikanska politiken, jag som inte ens ska rösta. Kommentarer av det slaget gör att det känns helt rätt att engagera sig och sprida information. Ju fler som röstar nu, desto fler kommer att rösta i höst.

Även om det inte är den hetaste nyheten blev jag i slutet av dagen biten av en arg vakthund och tvingades avbryta min dag som volontär. Nu har jag fått intyg från ägaren som säger att hunden är vaccinerad mot rabies. Puh! Jag slapp undan med blotta förskräckelsen, en reva i byxorna och några blåmärken.

Barack Obama i Chapel Hill

Det är måndagkväll och tusentals människor har trotsat regnet för att komma och lyssna på Obama. Chapel Hill är en studentstad i stil med Uppsala och studenterna dominerar framför scenen. De dansar och det liknar en rockkonsert mer än ett valmöte.

Ett liveband med musiker klädda i gula kostymer spelar, en gammal basketstjärna kommer in och talar, en pastor ber en bön och lokala politiker får säga sitt. Vi hinner med tio tysta sekunder för den mördade Eve Carson som var studentkårens ordförande på UNC och ett tal från den nuvarande. Sedan äntrar Obama scenen. Han ger ett ledigt, elegant intryck. Han tackar alla han behöver tacka, är självsäker och målmedveten. Ibland kommer han av sig (bara lite), men hela tiden är han övertygande stark och har en ofantlig karisma. Vid ett tillfälle börjar han säga We know that….… you’re hot skriker en kvinna i hans tankepaus. Det lockar fram ett litet leende.

Tydligt är att hela organisationen är välsmord och varje steg är utstuderat genomtänkt. Ingen får ta med sig banderoller eller planscher utan Obamas egen personal delar ut snygga och passande skyltar som ser lagom hemmagjorda ut. På broschyrerna som delas ut ser man ett stort kristet kors i bakgrunden tillsammans med en bild på Obamas ansikte.

Min känsla är att han förmedlar en stark tro på framtiden. USA har många problem – det finns ingen universallösning men Obama kan kanske ge landet ett hopp om ljusare tider. Men när jag går därifrån undrar jag vad han egentligen sa. Framför allt undrar jag hur han tänker genomföra sina idéer.

Jag blir i alla fall inspirerad till att vara volontär i Barack Obamas kampanj och fyller i ett formulär. Redan dagen efter blir jag kontaktad.

Forgetting Sarah Marshall

Peter Bretter är en halvlyckad kompositör som lever i skuggan av Sarah Marshall, den berömda tv-stjärnan. Hans liv kretsar kring henne och när hon gör slut blir han ett känslomässigt vrak. Han köper en flygbiljett till Hawaii för att glömma henne men oturligt nog befinner hon sig där med sin nya kärlek, den coole brittiske rockstjärnan.

Filmen Forgetting Sarah Marshall heter Dumpad i Sverige. Den har i USA föregåtts av en lång reklamkampanj, med kryptiska budskap som ”my mother always hated you, Sarah Marshall” eller ”I’m so over you, Sarah Marshall”. Det tillsammans med en massiv TV-kampanj har byggt upp intresset för filmen.

Multibegåvade Jason Segel som spelar Peter Bretter har också skrivit manus till filmen efter att ha gått snabbkurs hos regissören Judd Apatow. Sarah Marshall spelas av stjärnan från Veronica Mars, Kristen Bell. Brittiske komikern Russell Brand spelar Aldous Snow, en hysteriskt rolig karaktär som egocentrisk och sex-fixerad popstjärna. Filmen är rolig men känns lite ojämn. Regissören av filmerna 40-year Old Virgin och Knocked Up, Judd Apatow, har ett finger med i spelet men som producent. Dumpad osar Judd Apatow-influenser så tyckte du om hans filmer kommer du att gilla den här.

Shopping i USA

Med en dollar i botten är det guldläge för shopping i USA. Förutom de stora varumärkena som Nike, Tommy Hilfiger, Donna Karan och Ralph Lauren finns andra spännande affärer och kedjor att upptäcka.

Banana Republic är värt ett besök. Här finns härliga cashemere-tröjor och marint mode och sköna kläder. J.Crew har en liknande stil och riktar sig till ungefär samma målgrupp. Den här säsongen är det mycket Jackie O-koftor och små kjolar och klänningar.

På Anthropologie finns svenska Odd Molly och Josef Frank-tyger och en mängd busiga, roliga grejor. Affären säljer romantiskt bohem-chica kläder i varierande prisklass. Här finns både inredning, kläder och underkläder i starka färger, mönster och broderier. Kedjan Urban Outfitters ägs av samma företag och det märks. Stilen är casual och urban precis som namnet anger.

Kedjan American Apparel som precis har öppnat en affär på Götgatan i Stockholm säljer USA-tillverkade kläder, ganska unikt idag när det mesta tillverkas i Kambodja, Indien och Vietnam. GAP har sköna t-shirts även om kvalitén kanske kommer att göra dig besviken.

Disney World i Orlando

Disney World är som att återvända till sin barndom, tindrande ögon och lyckorus. Det är julafton, besök på Gröna Lund och Kolmårdens djurpark på en och samma gång. Försenat påsklov både i Storbritannien och USA gör att vi inte är ensamma om idén att åka hit. Det tar mellan 20 minuter och en timme att köa för att komma in till de mest populära attraktionerna men när det är vår tur är det nästan alltid värt det.

Bussen Magical Express tar oss till hotellet på Disney-området. Det är ett stort område men det finns bussförbindelser till och från parkerna och till Disney Downtown. Vi har bokat rum på Sporthotellet, ett av de enklare hotellen. Dubbelrummet för två skulle lätt kunna räcka till en hel familj på fyra personer. Vi blir varse att ju dyrare hotell desto fler bussavgångar och för att åka till och från vårt hotell passerar vi flera av de tjusigare hotellen. Disneys säljstrategi är genialisk. När irritationen växer för att inga bussar kommer tänker nog många att de minsann ska bo på Disneys lyxhotell Grand Floridian vid nästa besök.

Det är en hel vetenskap att hålla reda på vilka parker man ska besöka, och vad man ska göra när man väl är där. Det gäller att sovra i denna explosion av aktiviteter och intryck. Vad ska man göra först? Planera det och skaffa ett fast pass genom att stoppa in din park ticket i en fast pass-maskin. Det gör att du kan återvända till din utvalda attraktion mellan t.ex. klockan 11 och 12 och passera den milslånga kön. Det känns lite VIP att bara gå förbi alla. Tyvärr kan man inte skaffa mer än ett fast pass i taget utan man måste vänta till dess att tidsgränsen har gått ut på ditt första. Krångligt? Ja, lite. Det verkar som att många familjer återvänder till Disney World som fullfjädrade experter på parkerna. Din rumsnyckel fungerar som ett betalkort på parkerna. När du handlar en flaska vatten hamnar det på ditt kort och så dras det från din nota vid slutet av besöket.

Det går att köpa en speciell mugg som ger dig gratis påtår, tretår, fyrtår av läsk. Hur många du vill faktiskt… Överallt finns påfyllnadsdepåer för läskeblask med high fructose corn syrup som är det nya billiga sötningsmedlet gjort av majs och troligen en av orsakerna till den galopperande fetmaepidemi som rasar fram här. USA har en svår uppgift framför sig att kunna vårda denna överviktiga befolkning som har sådana märkliga matvanor. Läskkonsumtionen är chockerande.

Första dagen besöker vi Animal Kingdom. Det är bokstavligen packat med folk och överallt hörs brittisk engelska. Den låga dollarn gör det prisvärt att komma hit för européer även om Disney lyckas ta ganska bra betalt för inträdesbiljetter, mat och dryck. Vi äter en god lunch på restaurangen Yak and Yeti i Asien-delen av Animal Kingdom. Inga hamburgare syns till här. Innan lunch har vi åkt berg- och dalbana i Expedition Himalaya och blev nog lite gröna i ansiktet. Ett fast pass är att rekommendera. Det bästa i den här parken är Kilimanjaro-safarin med en guidad busstur på Afrikas savann. Vi ser både cheetah, lejon, vit och svart noshörning och flodhästar.

Andra dagen åker vi till Magic Kingdom. Många attraktioner har en längdrestriktion på 112 centimeter så för de små barnen finns speciella saker att göra. Small world är en given favorit här där nästan hela världen finns representerad av små dockor och djur som dansar till sången it’s a small world. Vi sitter i små båtar och passerar en hel världs kulturer på en kvart. Tänk glitter, sterotypier och kitsch så får du en bild av hur det ser ut. I bakgrunden ljuder den galna sången. I Tomorrowland äter vi glass med varm fudge på Auntie Gravity’s Galactic Goodies och skrattar hysteriskt på Monsters Inc. Laugh floor. Space mountain är en otäck berg- och dalbana som ger sug i magen. Vi åker världens långsammaste indy cars och förgiftas av avgaser. Roligaste grejen tycker vi (och barnen) är Buzz Lightyear’s Space Ranger Spin där man får skjuta med laserpistol och samla poäng samtidigt som man styr koppen man sitter i så att den snurrar runt.

Typhoon Lagoon är den tredje parken vi hinner besöka innan vår lilla semester är slut. Överallt finns vattenrutschbanor, pooler och roliga vattenaktiviteter. Vi snorklar på ett rev och badar i surfpoolen med jättestora vågor. Skönt att bara slappa och sola lite. April är en varm månad i Florida om det inte stormar. Jag föreställer mig att det är olidligt i augusti.

Sista morgonen kommer notan från våra flaskvatten- och matinköp i parkerna. Lite svettig ringer jag receptionen och undrar varför vi ska betala mer än 800 dollar. Det var bara en nolla för mycket försäkrar tjejen i telefonen och rättar genast till felet.

Vad är en liten nolla i den här miljardindustrin?

Vår i Raleigh

Nu har våren fått fäste i Raleigh. På golfbanan i Brier Creek sjuder det av aktivitet och tennisbanorna är fullbokade varje kväll. Det har varit torka här sedan i november och sedan i februari råder vattenrestriktioner. Man får inte tvätta bilen eller använda sprinklersystem i trädgården. I väntan på att den stora sjön i närheten ska fyllas på kommer restriktionerna att fortsätta gälla. Det har varit kritiskt för regionen eftersom man i vissa städer inte har haft vattenförsörjning för mer än ett par veckor och med en kraftig befolkningstillväxt i regionen har man inte tillräckligt med färskvatten om torkan håller i sig. Raleigh kallas östkustens Silicon Valley och många flyttar hit, lockade av den sköna tillvaron och höga levnadsstandarden. Många biotech-företag och teknikföretag har kontor här. Både SonyEricsson och Ericsson finns i Research Triangle Park mellan Raleigh, Durham och Chapel Hill.

De flesta bilarna i stan är gulaktiga av allt pollen som yr i luften och reklam för allergimedel visas hela tiden på TV. Det pratas mycket politik på TV. Hillary pekar med sitt pekfinger och Barack med hela handen. Baracks valkampanjarbete är effektivt. Jag får hela tiden e-mail från honom och hans medarbetare. Primärvalen i North Carolina börjar närma sig och hetsjakten på väljare fortsätter. Både Bill och Chelsea Clinton är i North Carolina den här veckan. Barack Obama söker kampanjmedarbetare på: http://nc.barackobama.com/NCcanvass

På fredag är det hemmamatch för hockeylaget Hurricanes och svensken Niclas Wallin. Laget måste vinna de sista två matcherna för att inte missa playoff. Collegebasketlaget UNC har gått till semi-final och spelar på lördag, en väldigt stor händelse. Man uppmanar affärsinnehavare att ta bort lösa föremål från gatorna för att undvika vandalisering vid förlust eller vinst. Stjärnan Ty Lawson förutspås en lysande karriär och kommer snart lämna collegebasketen och hamna i NBA, tror den lokala tidningen News and Observer. Lawson började spela fotboll som sjuåring innan han gick över till basket.

Nu börjar solen gå ner. Klockan är 19.31.

En helg i New York

New York har puls. I NYC är pulsen - strömmen av taxibilar, människor och restauranger som hela tiden omger dig, påtaglig. Staden vilar aldrig utan lockar ständigt med nya evenemang och händelser. Här finns en uppsjö av klubbar, barer, teatrar, museer och gallerier. Du kan köpa allt du vill, få allt du vill levererat till dörren - middagar, luncher, tvätt, mat från affären.

Här är det dyrt, exklusivt och trendigt att bo. Det är en livsstil som media höjer till skyarna och hjälper till att bygga upp myten om storstaden NYC. Det är the place to be, helt enkelt, tycker många. Manhattan är dock inte på något sätt representativt för resten av USA. Här är det internationellt, hippt och dyrt. Säkert har många New York-bor inte varit utanför stadens gräner på väldigt länge. Staden har faktiskt det mesta.

Hotellet i Tribeca är helt perfekt på grund av närheten till SoHo och Tribeca i sig är en positiv överraskning. Här har Robert de Niro börjat arrangera en filmfestival och det finns många bra restauranger. Rummet är litet men rent och vi sover ju ändå bara där. Vi tillbringar mycket tid i SoHo. Här finns osannolika shoppingmöjligheter och affärerna är en salig blandning av svindyrt till helt OK priser. H&M är en populär kedja i NYC efter vad jag kan se. Det är packat med folk och anses vara mycket trendigt här i trend-Mecka. Här finns svenska Acne, J. Lindeberg, Face Stockholm och WESC. Kul att se att svenska företag lyckas slå sig fram även här. Min favorit är affären Kidrobot där man säljer leksaker som Zoomies och Munny. Roligaste jympadojorna finns på Bape. De är färgglada och som tagna ur en serieteckning. Lunchen på Café Fanelli är helt fantastisk.

Lite kändisar syns också till vilket ger lite extra krydda. På söndagmorgonen tycker jag mig se fotomodellen Christy Turlingtons make, skådespelaren Edward Burns från filmen 27 Dresses, passera förbi. Kvällen innan har vi suttit några rader från John Malkovich på Broadway-teatern August:Osage County.

Central Park (se bild och video) är stadens lungor och andningshål och en oas i storstaddjungeln. Vi har varit på svenskinspirerade café Fika i närheten och köpt med oss smörgåsarna Halmstad och Göteborg. Det är skönt att sitta på en parkbänk och vila benen i vårsolen och äta lunch innan nästa stora stop den här söndagen, Museum of Modern Art eller MoMA som det brukar kallas. Jag tycker lite synd om hästarna i Central Park som drar runt på turister men är samtidigt lite avundsjuk på turisterna i vagnarna för fötterna har börjat värka av allt promenerande.

På Museum of Modern Art hänger Picasso och konstens giganter på väggarna. Besöket här är ett måste för mig. Utställningen Design and the Elastic Mind handlar om relationen mellan design och vetenskap, människan och modern teknik, hur vi använder information, och interaktivitet. Överalltifrån kommer sinnesintryck, det låter, blinkar och rör sig, precis som staden NYC.

Det är härligt att vara på besök men det är också härligt att komma hem till tystnaden och de egna tankarna. Vi landar utmattade men nöjda i vår lilla del av världen men vi kommer definitivt snart tillbaka till det stora äpplet.

På valmöte med Hillary Clinton

När Hillary kommer in i gymnastiksalen lyfter nästan taket av det öronbedövande ljudet från publiken. Överallt syns blå Hillary-skyltar och publiken vrålar hennes namn. Hon är elegant klädd i en figursydd grönaktig kavaj och svarta byxor. Showen är välregisserad. Vi har redan fått flytta på oss tre gånger för att kamerorna ska kunna fånga vad som ska likna ett publikhav. Kampanjmedarbetare har delat ut skyltar som vi håller upp och vi har tjoat och hejat i nästan två timmar innan hon väl dyker upp. Det är spännande och precis som jag föreställt mig ett valmöte i en amerikansk valkampanj.

Hennes huvudbudskap är hur man ska förbättra hälsosystemet. Hon vill göra sjukvården billigare och tillgänglig för alla. Med 47 miljoner amerikaner som saknar sjukförsäkring är det onekligen en viktig fråga. Hillary berättar med djup känsla om en gravid ung kvinna som vägras vård flera gånger innan hon slutligen blir så sjuk att hon förlorar barnet och efter flera veckors kamp på sjukhus dör även den unga kvinnan. Plötsligt blir det tyst i gymnastiksalen och allvaret kryper in i det annars så glättiga valmötet. Hillary menar att det både är en moralisk och ekonomisk fråga att hjälpa svårt sjuka. Det verkar publiken också tycka och visst är det svårt att inte hålla med.

Hillary talar också om ett utbildningssystem för alla och hur hon vill göra college och universitet i USA tillgängliga igen även om man inte har en rik familj som kan betala avgifterna. Hon talar om ett system för studielån som inte har upp till 29 procents ränta för återbetalning. Idag är det en stor buisness att låna ut pengar till studenter och sedan ta ockerräntor. Företag utnyttjar skamlöst studenters behov av pengar och gör det Hon talar om fler dagisplatser, om bättre vård.

Många här tror att hon kan tillföra en ny aspekt och värme i politiken medan andra menar att hon och Bill representerar något gammalt och passé. Tydligt är att hennes sociala engagemang har gått hem hos många. I publiken finns många kvinnor, barn och äldre personer.

Ibland brister hennes röst. Hon är på gränsen till att vara hes. Vi frågar oss hur länge rösten kommer att hålla med det hektiska schema hon har. Det här är den första kampanjresan till North Carolina och en viktig resa. På morgonen har hon varit i Raleigh, på eftermiddagen är hon här i Fayetteville och ska sedan vidare till Winston-Salem. Men det är mycket som står på spel för mrs Clinton, kanske USA:s första kvinnliga president. För mig är det ett historiskt ögonblick.

Påsk på Ocracoke Island

Ocracoke var förr i tiden ett piratnäste där piraten Blackbeard härjde. Nu är Ocracoke en idyllisk semesterö dit många åker för att komma ifrån stressen i det bilburna USA. Här cyklar och promenerar människor faktiskt.

På hotellet Blackbeard’s Lodge visar sig ägaren vara släkting till en av de första sjörövarna vid namn Howard. Han berättar stolt att hans ”11th grandfather” fängslades men undgick hängning. Hela släkten ligger begravd bredvid den brittiska kyrkogården, på en privat liten kyrkogård.

The Outerbanks är en smal ögrupp som följer North Carolinas kust. Naturen är storslagen, en blandning mellan Kroatien och Fårö med sand som letar sig in överallt. Tallarna har barr som är tre gånger längre än svenska tallars barr och i skogen växer giftig murgröna och andra okända växter. Det är bäst att inte röra. Små skyltar berättar om djur- och växtlivet vid Atlanten. Det är lä i väster och bra kajakväder. En vit stork flyger in och landar i vassen. Det är en fördel att ha lika smala ben som storken – då kan man stå och imitera vass och fånga fisk lättare.

Stranden sträcker sig på den östra sidan där det blåser kraftigt. En surfare har precis avslutat dagens övning och går lite blåfrusen till bilen. Ett brudpar gifter sig på stranden. Stranden har valts till världens femte bästa strand av tidningen Condé Nast och visst är den storslagen. Den sträcker sig vit och inbjudande längs Atlanten med stora vågor som slår in. I mars är vattnet kallt men senare i sommar kommer den här stranden vara full av semesterfirare som njuter i solen. På stranden varnas för en ström, rip tide, som drar ut i havet och instruktioner för hur man ska ta sig ur den finns på en allmän anslagstavla. Simma ut till sidan istället för att simma emot så klarar man sig bra.

En hätsk debatt pågår just nu huruvida man ska tillåta bilar på stranden eller inte. Bekväma fiskare vill sitta i bilen och fiska och naturvännerna hävdar att bilarna stör djurlivet. De arga men bekväma hobbyfiskarna hävdar att människor som promenerar och ligger på stranden stör djurlivet lika mycket. Frågan är nu vem som skriker högst.

Jag har lockats av ryktet om de vilda hästarna i the Outerbanks. På gatorna ligger hästbajs och det finns färska hästspår. De vilda hästarna måste vara nära. Det visar sig senare att hästarna som lämnat spår och spillning tillhör en lokal turridningsfirma och att de “vilda” Ocracoke-hästarna sedan 1959 lever inhägnade för att skyddas från trafiken. Hästarna är ättlingar till europeiska erövrares hästar. När skeppen närmade sig land slängde besättningen alla sina djur överbord för att skeppen skulle bli lättare och komma närmare land. Det finns en hjord på ca 30 hästar men bara nio syns från utsiktsplatsen. Turridningsfirmans ägare och hans medhjälpare, tre Outerbanks-cowboys, blir under eftermiddagen rejält berusade och rider runt och skapar kaos i den lugna trafiken.

Det tar en hel dags resa att ta sig till Ocracoke med stopp vid Kittyhawk där den första flygturen på 59 sekunder genomfördes. Färjeturen i solnedgången är spektakulär och tusentals svarta skarvar svärmar i luften. Det känns som en scen ur filmen "Fåglarna" fast behagligare. Ocracoke är en liten idyll. Svår att nå men helt underbar.

Körkort i Raleigh, North Carolina

Vardagsdramatik i ett bilburet land

Ett land som är beroende av sina bilar måste också ha en stor organisation runt bilarna, trafiken och förarna. Det är mycket folk på det amerikanska Vägverket, Division of Motor Vehicles (DMV), i Raleigh, North Carolina, den här fredagen. Många väntar på att få förnya sitt körkort eller ta ett nytt.

Förare utan amerikanskt körkort anses vara unexperienced drivers och måste ta körkort igen. Det är därför vi är här, 34 och 35 år gamla, och det är precis lika nervpåfrestande som det var i artonårsåldern. Någon råder oss att åka dit tidigt på morgonen för att undvika den värsta rusningen.

Lång väntan på körkort

Redan 10.30 är kön lång och många sitter och väntar på sin tur. En stor lokal är fylld av människor som väntar på sin tur i den amerikanska körkortsbyråkratin. Det är inte nödvändigt att boka tid. Vi lämnar fram pass, id-kort, försäkringspapper och får en nummerlapp. Mellan klockan elva och två tar personalen lunch och då går det ännu långsammare informerar en tjänsteman oss strax före elva. Det ger lite respit och vi hinner studera lite till inför det stundande testet.

Människor i alla åldrar

En som inte klarade sig vandrar ut och det låter han oss andra veta på ett högljutt sätt. Han verkar aningen berusad trots att det är förmiddag. Vid 0,8 promille dras körkortet in i ett år. Andra gången i två år. Tredje gången är det fråga om ett permanent återkallande.

I salen är flera yngre personer med målsman i sällskap som ska köra upp. I USA får du köra bil vid sexton års ålder men inte köra upp utan att din vårdnadshavare är med.

Mrs Smyth som är i 60-årsåldern har förutseende nog gått till frisören dagen till ära men har glömt sitt social security-nummer och får inte förnya sitt körkort. Hon blir upprörd och lämnar sitt bås.

Tunn teori

Mrs Bridges, en stor kvinna med ett varmt leende och ett hjärta av guld, tar emot i sitt bås och snabbt är både syntest och den första delen av teorin, skyltarna, avklarad. Nästa teoretiska del består av 25 frågor och en felkvot på sex stycken. Frågorna är inte svåra. Det går galant.

− Om man använder logik och inte fakta svarar man fel, säger Nigel, som läste den ganska tunna teoriboken kvällen före testet.

Tre olyckor i tjänsten 2007

På väg till bilen och uppkörningen berättar trafikinspektören om sitt tidigare jobb på Ericssons samarbetspartner Flextronics och resor till Sverige och besök från svenskar i Raleigh som shoppar mycket på sina tjänsteresor till USA. Han blev övertalig för två år sedan och parallellt med trafikinspektörsjobbet läser han till sjuksköterska. Förra året var han med om tre trafikolyckor i tjänsten, berättar han. Vi kör runt kvarteret och det går bra.

− Det är mest en rutinkontroll, säger trafikinspektören och kliver ur bilen.

Ingen olycka den här gången. Nu har vi amerikanska körkort. Klockan är halv två.